Bättre än bio

Att byta upp sig

2008-07-02T13:18:00.002+02:00

Jag vill bara meddela att min blogg - Bättre än bio - nu har bytt upp sig här på nätet och hittat ett nytt hem, ett äkta hem.

Platsen som ni nu ska besöka varenda dag och lägga in på era Favoriter har adressen www.matildamagnusson.weebly.com !
Lycklig och glad är jag efter långt och intensivt slit för både mig och Robert. Jag är någon på nätet nu.

Jag kan inte annat än att säga som Täppas: Ni hänger väl med?

Nu händer det snart.

2008-06-05T13:24:00.005+02:00

Jag åker alltså iväg och sommarjobbar i Norge imorgon. Från imorgon till nästa söndag kommer det röra sig om att spela och sjunga, svettas ut alla linnen jag äger, Christer Sjögren-yra och en massa "Förlåt?", "Va sa du?".

Jag är fullkomligt galen och kär i Christer Sjögren just nu. Säg inget ont om honom, då kommer du få med mig att göra på riktigt. Det är nämligen så att han kommer ge mig mer pengar. ((Förtydligande (om jag förstått norskan): Ju mer folk som kommer på hans konsert under denhär lilla festivalen, ju mer pengar kommer jag kunna få.))

Jag funderar lite på om jag själv skulle köpa en hel kundvagn med biljetter till hans konsert...eller, vadå?...är det nåt som inte riktigt går ihop?

Jaja, jag ska iallafall trycka upp en T-shirt med Chrille. Det ska jag.

Äntligen är hemtentan inlämnad och jag kan bara fokusera på att faktiskt lära mig det jag ska spela i Norge. Och då har jag förenat nytta med nöje på dethär viset:

En liten lapp med en liten låt på i en hatt blir många liten lapp med många liten låt på i en hatt.

Om ni kan drömtyda, så berätta inte!

2008-05-26T09:18:00.003+02:00

Jag har alltid svårt att somna om efter att Robert gått till gruvan på morgnarna/nätterna.
Och när jag väl lyckats somna, drömmer jag obehagliga drömmar. Obehagliga på riktigt.

I morse drömde jag att Rumänien släppte en bomb över Göteborg.
Innan dess hade dem släppt en bomb över Malmö.
Men det sjuka va, att på samma gång som nån sorts inre panik utbröt hos mig, var det så vackert.
Först när bomben släpptes, till exempel. Det var sommarkväll och vi (jag, Robert och några till) satt ute. Plötsligt kommer det ett flygplan med en flagga baktill med den rumänska flaggan (inte för att jag vet hur den ser ut, men det va den). Så släpps bomben, några kvarter bortifrån oss, och allt blir lila. Vackert lila. Rök.
Och ingen börjar skrika eller fly. Alla bara sitter kvar ett tag och tittar. Som om det var tänkt så.
Sen börjar alla gå långsamt mot det ställe där bomben släppts. Och typ där vaknar jag, men tror fortfarande att det har släppts en bomb i Göteborg. Sjukt dåligt har jag mått nu på morgonen...

Börje von Bajen har anlänt!

2008-05-25T15:57:00.004+02:00

Ibland är det gott att inte va Jesus.

2008-05-23T12:34:00.002+02:00

Jag har börjat motionera. Jag går en rask promenad på förmiddagen varje dag.
Och idag åkte jag in och simmade, något som jag tänkt att jag skulle börja med länge.

Men det var en förvirrad väg till plurret.
Först hittade jag inte ingången.
När jag väl hittat en ingång, gick jag fram till tanten i receptionen, la' plånboken på disken och frågade barskt "Finns det studentrabatt?". Tanten gav mig en blick och sa sedan "Du är på rehab-simningen nu..", sen berättade hon vägen till den "riktiga" simhallen.
Detta var också svårt att hitta, jag gick in och ut genom glasdörrar. Medan jag gjorde detta funderade jag över...Finns det ingen studentrabatt för rehab-varelser? Varför förutsatte hon att jag inte skulle till rehab-simmet? ..och jag log åt världen.

Så kom jag till sist till den riktiga receptionen för riktiga.
Jag la' plånboken på disken och frågade barskt "Finns det studentrabatt?". Tjejen gav mig ingen blick och bad mig sedan visa upp mitt studentkort. 35 kronor blev det.
Sedan gav hon mig ett blått band. Som man skulle fästa runt armen eller annan valfri kroppsdel.
Jag dröjde kvar och tänkte snabbt för mig själv "Ska jag fråga henne, eller ska jag leta själv?..." Men så sa jag, på skånska: "Asså, jag hittar ingenstans här!"
Hon va snäll. Och hjälpte mig. Berättade om dörrar till höger och det lilla chipet i det blå armbandet. Jag log och tackade för hjälpen.
När jag skulle gå in genom dörrarna och använda chipet, fattade jag ingenting. Fick fråga mig fram.
Nåväl, jag kom in i damomklädningsrummet och kom på hur mycket jag hatar omklädningsrum.
Jag smyger i gångarna för att hitta ett ledigt skåp och försöker akta mig för att inte få en smäll i huvet av kvinnobröst och gäddhäng.
Alla tanter går nakna. Så är det bara. De går av och an. Nakna. De går fram till spegeln, de kammar sitt hår, de sätter sig och äter äpple på bänken. Nakna.
Jag hittar ett skåp och börjar ta av mig kläderna och känner mig lycklig över att jag förberett bikinin under. Så försöker jag leta mig ut ur omklädningsrummet. Men jag blir tvungen att fråga den minst nakna tanten i omklädningsrummet om var man går ut. Men hon va trevlig.
Jag går ut, och längtar efter att jag är i vattnet, så jag slipper gå och va rädd för att komma in på nån herravdelning.
Förvirringen när jag väl kommit ut i bassängområdet, ska jag inte berätta om.

MEN! Det var oerhört skönt att simma. Jag simmade 2 ½ längd. Och jag fick pausa hela tiden, medan gubben och tanten som simmade i samma "del" som jag, stressade mig.
Men jag försökte tänka: "Det här gör jag för mig själv. Jag kommer också bli så snabb som 70-åringarna sen."

Jag var helt slut i kroppen efteråt, och var tvungen att sätta mig på en uteservering, dricka Coca Cola och läsa om hamstrar.

...sjukt långt det här blev. Men rätt intressant va? Jag tyckte det va kul att skriva om det iallafall. Puss!

Skolan tvingar mig till våldtäkter.

2008-05-21T13:03:00.002+02:00

Har just skrivit klart uppgiften jag ska lämna in om två timmar.
Gick ut på att göra om en Kristina Lugn-dikt till nyhetsnotis. Förlåt, Krissie Cool.

Först svalde jag tvåtusen vesparax

Först svalde jag tvåtusen vesparax
sen skar jag av halspulsådern
sen satte jag eld på håret
sen kastade jag mej huvudstupa
från mitt fönster på åttonde våningen
sen vaknade jag hemma i blommiga
sängkammaren och Kurt
satt vid min sida
och log fåraktigt
och berättade för mej
att allt kommer att kännas mycket bättre
när det blir sommar
och vi får riktigt rå om varann
i Las Palmas

___________________________________

Kvinna hoppade från åttonde våningen - överlevde

En medelålders kvinna hoppade vid tretiden på eftermiddagen, huvudstupa från sitt fönster på åttonde våningen på Mossängsgatan i Göteborg. Ett vittne såg händelsen och tog hand om henne, och kvinnan överlevde mirakulöst.

Det var när vittnet, Kurt, satt på sin balkong och rökte en cigarett som han plötsligt såg ett brinnande stort föremål slängas ut från sin väninnas balkong ett hus längre bort. Han sprang då ut för att se vad som hade skett.
- Det var inget föremål som slängts ut, det var min väninna, berättar Kurt.
Kvinnan hade alltså självmant hoppat huvudstupa från balkongen, satt eld på sitt hår och skurit av sig halspulsådern.
Kurt larmade polis och ambulans, och kvinnan kunde föras till sjukhus inom några få minuter och överlevde mirakulöst. Läkaren fann spår av mycket stora mängder Vesparax, ett ångestdämpande läkemedel, i hennes kropp och polisen har uteslutit att det skulle handla om något annat än självmordförsök.
Kurt tillbringar all tid vid sidan av sin väninna på sjukhuset. På frågan om han sett några tecken på självmordstankar hos sin väninna, svarar han:
- Vi försöker tänka framåt nu, inte bakåt. Vi ska åka till Las Palmas till sommaren.

Någonting att veta.

2008-05-21T10:51:00.004+02:00

I mina tonårs-år hade jag en sjukdom. Jag var tvungen, att så fort jag såg något som rörde på sig, svänga min kropp sidledes mot det och lägga huvudets sida på det.

Idag har jag fått hjälp för det. Men får ofta återfall...

Önskan..

2008-05-20T19:27:00.002+02:00

Okej. Nu har jag suttit hela dagen och skrivit det förra inlägget. Att skriva det var väl ingen konst sådär, men ni anar inte hur mycket blod, svett och tårar jag lagt ner på att få det någorlunda lättläst och snyggt!

...om jag nu har slitit så för er, så kan ni väl ändå börja kommentera det ni läser här på min blogg, som ni besöker och trivs i? Jag menar det. Så det får bli slut på detdär "0 kommentarer" i framtiden. Börja nu och här. Kommentera. Annars kommer jag inte tro att jag existerar. Och kanske hela bloggen kommer läggas ner...för evigt, och ni kommer aldrig höra ifrån mig mer?
Just det.

Om ni tycker att jag borde sluta blogga, säg det då. Eller ge mig kritik, så jag kan förbättra mitt skrivande. Gör nåt. Säg nåt.

Jag tycker ju om er.

Ska vi dra utomlands på lördag, baby?

2008-05-20T19:22:00.000+02:00

Robert fick ett infall och köpte två kryssningsbiljetter i smyg till utlandet förra helgen.

Himla fint när han får sina infall. Jag skrek lite inombords och satte mig på knä i soffan när jag fick reda på det. Allt detta på grund av lyckokänslor.

Fredrikshavn.

Såhär blev det:

Upp 05:30.

Men man måste ändå klä sig i tingeltangel

och färga ögonlockskanten i svart nyans.
Men akta dig för mig.

Jag är farlig vid denhär tiden.
Och denhär dagen var jag pirrig också. Tihi.

Jag tror att det gjorde mig lite trevligare.

Vadå? Stress? Oro?

Nu drar vi.

Tidig morgon.
Vagnen slår takten till

Anders F's konstnärsskap.

Jag. är. trött.

För att ni verkligen ska tro mig använder jag massa punkter.
Mellan orden.

Är detta ett slag i magen?

Var finns isjbörnar?

Vad är en isjbörn?

Finns jag?

Vad är meningen?

Vi är i god tid, vi har ett glatt humör och vi har hittat rätt. Ingenting kan gå fel nu!

Eller?

Vi sitter i lugn och ro och tittar på när folk ställer sig i en lång lång kö, och vi säger: "Vi behöver ju inte ställa oss där, vi har ju biljett och kommer med i vilket fall som helst."

Så vi sitter och degar och plåtar oss själva till det stora fotoalbumet.

Vi kommer tas om hand.

När kön är lagom kort, ställer vi oss där för att i lugn och ro "checka" in.

Vi tror att klockan är lite före halv åtta. Vi ska åka halv åtta.

Då får vi reda på att vi inte ska med denhär båten.

Vi skulle varit med en annan båt som gick för tio minuter sen.

"Fanhelvetesjävlaskit" tänker jag.

Men vi får en ny biljett. Och kommer iväg. Ändå.

Så det gick ju bra.

Två saker:

Vi får åka i typ tre timmar istället för två.

Vi får ingen frukost.

Men vi äter grekisk sallad (med väldigt god fetaost, ooo, som eee så gott) och delar på en fanta.

Jag frågade aldrig Robert va det kostade. Men jag vet att det var dyrt.

När vi har fått i oss de värdefulla salladsbladen, går vi ut på soldäck. Robert inser att han har glömt sina hundbitna solglasögon hemma. Shoppen på båten kan bara erbjuda lastbilsförar-brillor och flug-brillor. Robert vill va finare än så.

Robert har inte rökt sen nyårsnatten. Han tycker det är bra. Det tycker jag också.
Det tycker far och mor också. Och mormor. Och mormors mor. Och mormors mormors mor.

Och hennes barnbarn.

Och hennes barnbarns barn.

Och hennes barnbarns barnbarns....

Att typiskt Astrid Lindgren-softa.

Att mer ansträngt softa.

Vi börjar närma oss målet.

Och Robert visar sin brinnande miljöaktivism.

Ja' ba'

"vadå?"

Väl framme i Danmark, får Robert inte nog. Han är tvungen att få klart för sig och mig var Norge ligger.

När vi börjar dra oss in i Fredrikshavn med lätta steg och bara fötter, ser vi plötsligt Blåman. Vi försöker skapa en kontakt med honom, men inser att detta är förmodligen den mest osymaptiska och sura man vi mött i våra dagar. Han vänder oss ryggen.

Vi bestämmer oss för att...inte terrorisera eller

förfölja Blåman.

Mer...visa intresse.

Efter några meter blir jag trött på att gå barfota. Jag bestämmer mig för att ta på mig skorna. Något som Robert blir mycket sur över, och är tvungen att dokumentera.

Sekunden efter får vi se Blåman igen, och efter lång tids kontaktsökande, får vi äntligen bekräftelse.

...men det är något som skrämmer oss...

Bilden av hans sargade bakhuvud förföljer oss ännu om nätterna.
Och vi försökte under resten av resan att hålla uppsikt och förhindra ytterligare möten med honom.

Men vår reslust och nyfikenhet får oss att glömma honom ett tag.

Vi slänger saker i rör...

Vi pratar med barn och hundar och ler mot gamla tanter...

Vi tar del av den exotiska marknaden på gatorna...

Vi skrattar, håller varandra i händerna och njuter av vår vistelse.

Sedan får vi syn på Blåman igen!

Vi ser hur han rör sig mot två lekande barn från Bullerbyn.

Vi flyr...

...in till vår Henrik Geni!

Han bjuder på biljard med god dryck och glada skratt. Och berättar för oss om viktiga saker. Bland annat om varför och att alla danska dörrar öppnas inåt.

Jag vinner, helt enkelt.

Sen fortsätter vi klappa. Ludna saker.

Vi ska, som bestämt, bege oss till palmestranden. Den skulle ligga väldigt nära. 200 meter från hamnen, enligt Stena Line. Det gör den inte. Vi kom aldrig fram. Men vi gick...och gick...

Och jag fick ett återfall av Afzelius-fanatism. var tvungen att fotograferas tillsammans med DSB-skylten.

Vi kommer fram till en annan strand. Vi stannar där. Men vi kommer inte ge upp palmestranden. Känner ni hur sanden strilar mellan tårna när ni ser kornen på linsen?

...gambler boy...och han är min.

Robert visar bringan

och jumpar i plurret.

Jag badade också...naken.

Sedan börjar det bli dags att åka tillbaka till vårt fosterland. Men innan dess - bearnaisesås i knarkpåse!

Slutsats: Det var en mycket trevlig, rolig, romantisk och lärorik resa. Det känns som att vi blir trevligare mot andra människor när vi är utomlands. Vi pratar med folk. Det är väl konstigt.Vi får se vilket land som får ta del av familjen Kuktjuts välvilja och trevliga stil härnäst...

Puss på er!

Klirr i glaset.

2008-05-19T20:20:00.002+02:00

Idag höll jag mitt tal i skolan. Mitt anklagelsetal.
Jag skrev det på tåget på väg upp till Göteborg i morse. Det är så jag arbetar.
Jag var väldigt nervös och stressad. Sprang typ upp till skolan från spårvagnen och satte mig utanför hörsalen och renskrev det. Det var bara jag, pappret och pennan som existerade i min värld. Sen, när det var lite mer än fem minuter kvar tills lektionsstart, sprang jag in på toa och övade framför spegeln.
Ojoj. Nervös var jag. Trött var jag. Och i en timme satt jag och vibrerade med mitt ben under bänken, medan de andra i klassen anklagade och försvarade Rödbypappan, tv-spel, Harvard-föreläsare och 15-åringar.
Sen reste jag mig hastigt och trippade fram till katedern. När jag hade satt mig, slutade jag vibrera med benet och kände mig plötsligt så cool och säker på det jag hade skrivit om.
Så började jag mitt tal om våldsam hunduppfostran. Och jag blev så förvånad när jag öppnade munnen och hörde mig själv, jag hade en bra röst-dag! Starkt pratade jag, tydligt och i lagom tempo. Stakade kanske mig en gång.
Och under tiden jag läste märkte jag att det var ett mycket bra tal jag skrivit, och jag tyckte så mycket om mina egna åsikter. Det var en så skön känsla...

Det är så gott att känna sig bra...

Han säger att jag skulle vara en syren om jag var blomma.

2008-05-18T00:31:00.002+02:00

Egentligen borde jag bara sova nu. Eller iallafall gå och lägga mig. Jag är verkligen svintrött, jag är i Skåne och jag tycker det ska bli jobbigt att gå och lägga mig i en 90-säng, långt ifrån min Robbie.
Det är speciellt det där, hur man kan tänka på någon så mycket och ofta. Jamen, att hela tiden ha en person i tankarna, vad man än gör. Att ha lite svårt att minnas utseendet på denne, för att man tycker att han är så vacker. Och att inte riktigt komma ihåg hur hans röst låter, men sedan bli så glad när man kommer på det igen och minns så väl, bara man hör ordet "hej" i telefonen, när man får höra rösten igen.
Det är sånt som gör det mysigt att vara ifrån varandra.

Fast jag skulle vilja slippa att känna och tänka så nu. Hade varit mycket mycket bättre om jag bara kunde ta, se och höra Robert precis nu istället. Men så icke.

Det är fint...att det är vi...helt enkelt. Åeh.

Men åh!

2008-05-15T15:18:00.003+02:00

Varför kan aldrig mina duktig-dagar bli som jag tänkt mig? Varför når jag inte mina välplanerade mål? Jag gick ju liksom upp kvart i åtta idag, helt frivilligt.
Dethär tänkte jag att jag skulle göra idag:

gå motionspromenad (lyckades)
diska (lyckades halvt)
komma på ett ämne till mitt försvars-/anklagelsetal som jag ska hålla på måndag och som jag har väldigt lite tid på mig att göra (misslyckades)
komma på om jag ska hålla ett försvarstal eller ett anklagelsetal (misslyckades)
sy in/sy om/sy ut några av mina gamla kläder så att de kan se fina ut (lyckades/misslyckades)
komma på några låtar, som inte handlar om gudsifrågasättande, alkohol, deppiga saker eller som har svordommar i sig, att spela på min morbrors födelsedagsfest på söndag. Jag ska alltså vara "Underhållare". "Underhållare". Känn på ordet, "Underhållare." Inte fy skam, men...kommer jag klara det? Tur att bror min har en mandolin och kan country. (misslyckades)

Åeh. Dessutom måste jag köpa två saker, som jag inte har nån aning om vad det ska va...

Åeh.

Hur du slarvar bort 8 kr på ett kul och spännande sätt!

2008-04-30T09:47:00.003+02:00

Gå till närmaste lilla byaffär, gärna en sådan du brukar besöka och där expediterna känner igen dig.
Gå till kylen och hämta en liter mjölk. Kolla datumet.
Betala med en tjuga och få växel tillbaka.
Köp ingen påse.
Gå ut från byaffären och försök med en hand att hitta det ultimata sättet att hålla en mjölkpaket med en hand, stödjande mot höften. Börja gå raskt (detta förutsätter kanske att mjölkinköpet kombineras med motionsgång).
Ändra greppet om mjölkpaketet.
Tappa mjölkpaketet i asfalten. (Du har nu kommit 5 meter från byaffären.)
Har du lyckats, har mjölkpaketet gått sönder.
Gör om, och gör rätt (om du vill.)

Så bra

2008-04-28T12:22:00.002+02:00

Tänk vad tre telefonsamtal kan göra.
Plötsligt känner jag att jag är inte sjuk. Jag behöver bara pladdra lite.
Nu ska jag ut och gå i solen och se på människor.
Sen ska jag äta sallad och fetaost med Robbie i gräset.
Jajja, mitt liv är hur bra som helst. Jag ska bara pladdra lite.
Puss!

(P.S. Jag känner mig snygg idag.)

Dagens mest obehagliga bild

2008-04-23T14:41:00.004+02:00

Fantombild på killen som jagas, misstänkt för att att ha våldtagit och mördat en 19-årig svenska i Frankrike. Blä. Jag blir mörkrädd mitt på soliga da'n av den bilden. Kolla ögonen, liksom.

Ge mig en bazooka

2008-04-22T15:35:00.003+02:00

Tror ni inte faan att när man väl dammsugit, torkat av och svabbat hela balkongen, att nån jäävel som bor ovanför har "städat" blombrukorna i det fina vädret på sin balkong, medan man har gått in och druckit ett väl förtjänat kaktus/lime-drycks-glas?!

Hallon, blåbär, lingon.

2008-04-21T19:05:00.002+02:00

Okej om värken hade suttit i magen, that's it. Men nu sitter den inbultad i hjärtat och hjärnan också. Allt är sådär äckelgrönt.
Ingenting känns bra med mig, varken på ytan eller inuti. Jag är stressad och vill bara ha en dagslång kram och sen somna så det blir dag 3, som kan bli dag 6 snabbt.
Och så ska jag sitta och skriva ett referat på en vetenskaplig text. Det funkar liksom inte. Men det måste göra det, innan skolan imorgon.
Allt jag vill göra är att fly från den här känslan och åka in till stan och köpa en blommig vårklänning, och fina strumpbyxor. Men det finns ingen chans. Självklart är jag pank.
Jag har iallafall en chokladkaka. Den kan man alltid bli tjock av.

Perfekt chokladkakedag.

2008-04-21T13:22:00.002+02:00

Gör om den om ni kan!

Mjjoh!

Röda solglasögon, såklart!

2008-04-18T13:06:00.004+02:00

Att sitta på balkongen i linne, uppkavlade byxor och en blommig sjal och måla naglarna gröna och vara kär och lyssna på Dolly Parton i solen, det är vår.

Puckodag.

2008-04-18T08:54:00.002+02:00

Sådärja, så var cirkeln igång igen. Robert gick till jobbet idag, jag ligger kvar i sängen och känner mig obekväm, mår illa och är sådär "det-är-nåt-på-gång-med-min-hals"-torr i halsen. Himmelens burkpotatis.

Jag är så sugen på Pucko. Jag tror jag måste gå ner och köpa en Pucko.
Sen måste jag ha bröd. Rostebröd, det blir bra.
Och sen lite längre fram på förmiddan kommer det bli gott med en kopp kaffe. Jag måste alltså köpa mjölk.
Men va jobbigt att gå ut ändå. Jag tänker att jag kommer döda lite av det fina. Om jag går ut såhär tidigt kommer jag komma på att det inte alls är så varmt som de solvärmda rummen här inne menar. Men jag måste ha min Pucko.

Servidor kommenterade mitt inlägg igår. Kul. Skitkul.
Jag springer allt jag kan för att gå in på din sida. NOOOOOOT.

Nu ska jag ha min Pucko.

Kväll

2008-04-17T22:52:00.002+02:00

Här sitter jag och refererar!
Att referera på högskolenivå var svårare än på gymnasienivå. Skola som skola, tänkte jag. Referat som referat, tänkte jag.

Nu börjar vardagskvällarna igen när jag sitter ensam uppe framför datorn och har på TV'n som ett sällskap. Jag pluggar, facebookar och blir trött.
Robert börjar bli frisk igen och får lägga sig efter bolibompa. Då smyger jag på kvällarna. Just nu skriver jag så försiktigt jag kan på tangenterna också. Jag är snäll, men främst klok.

Jag har haft en så bra hårdag idag! Och det är jag glad över. Mitt hår är fint på våren. Och i morgon ska jag förhoppningsvis bli rödbrun i stråna. Ännu bättre.

badabadaduscha?

2008-04-17T16:21:00.003+02:00

Det är spännande att bo med Robert.

Han gör saker.

Idag när jag kom hem från skolan och öppnade dörren till vår lägenhet, hittade jag ett badkar i hallen. Sådana brukar stå i badrum. Just det brukar stå i vårt badrum.

Så nu har vi dusch istället. Och det är bra.

Toffla-bryderier

2008-04-16T18:26:00.005+02:00

Vi har en gammal(?) toffla i vår lägenhet som vi hittat.

Personligen tycker jag den är ganska ful och lite obehaglig.

Men iallafall: vi har ingen aning om vad den har för funktion eller hur man ska bete sig mot den. Vad ska den ha för plats i en trivsam trea i Kortedala?

Den har stått på golvet i hallen, den har hängt i köksfönstret och den har hängt bland jackorna i hallen. Vid den sistnämnda placeringen fick jag traumatiska barn-återupplevelser av utdragna skärbräds- och bordskanter som fick det att bli rött och saltvattnigt i ansiktet på mig, eftersom den hängde precis med sin äckliga spets i pannhöjd för en kvinna som mig.

Här har ni spektaklet:

Så, låt det nu bli en brainstorm här på min blogg! Kom med funderingar, tips och idéer på vad det kan vara för en toffla, vad det kan användas till och var man kan placera den! Kanske du till och med har råkat ut för den själv nån gång? Nu är det bara fantasin som hindrar dig!!

Tycka. Om.

2008-04-15T19:31:00.003+02:00

Jag tycker om att börja morgonen med orange solljus och en Robbie som är så pass vaken att han tar mig i hand och kind när jag ska fara iväg och va skolflicka.

Sen tycker jag om att börja dagen i skolan med att en tjej säger att jag är fin i håret, efter att hon sagt hej till mig. Särskilt när jag kände mig lite osäker och vågad att ha utsläppt hår.

Sen tycker jag om bra uppgifter i skolan, med bra lärare. Särskilt om denne pratar och skämtar som Lars Demian. Och svarar i mobiltelefonen under genomgång.
Sen tycker jag om att känna att jag klarar uppgifter bra.

Vidare tycker jag om att komma hem till Robbie igen och bara va med honom.

Jag tycker om mycket.

Irriterande är...

2008-04-11T12:50:00.002+02:00

...när en snorungis sitter bakom mig på spårvagnen och blåser/andas in och ut i en ballong. I en kvart. Det är inte okej. Han fortsatte säkert hela vägen till Bergsjön sen. Då blev han skjuten.

Jag önskade jag hade en nål med mig. Då hade det blivit kul. Hoppas vi.

Puss!

Sånt som får mig att vilja ligga med mig själv.

2008-04-04T11:32:00.004+02:00

Kort monolog igårkväll av mig.
Jag beklagar mig för Robert, över min torra armbågshud.

M: Någon sa till mig nångång att det kunde vara någonting.

(R suckar inombords och ser inte förvånad ut.)

Hon har talat igen.

Fredag förmiddag:

2008-04-04T11:06:00.003+02:00

Gröta.
Diska.
Mula.
Plugga.
Plugga.
Plugga.
Duscha?
Jobbigt.

Ikväll vill jag ha lite glamour. Eller ganska mycket. Eller mycket.

Fest

2008-04-03T12:42:00.004+02:00

Det blev så mycket roligare att plugga när jag började använda överstrykningspenna (heter det så?) i rosa neonkulör. Nu har jag party här hemma, med min rosa vän.

Jag måste få använda mitt forna uttryck *dansar barfota* som avslutning på detta inlägg. Jag har ju faktiskt batik på bena idag!

*dansar barfota*.

1 april alltså..

2008-04-01T21:50:00.003+02:00

Solen sken idag. Det var varmt och all snö är borta. När jag andades in tyckte jag att jag fick in varm luft i munnen. Det gick så lätt och fort att gå upp och ner från backen till och från skolan.
Jag kände mig snygg när jag hade klätt mig och skulle gå ut. Och lätt. Bra.
Jag pratade fritt och kände mig lugn och var Matilda. Allt gick bra.
Jag pratade ganska mycket hela dagen och hade detdär lugnet i mig. Jag kände mig senare under dagen inte så snygg som när jag var nyklädd, men det var inte så illa ändå.

Men allt var ett aprilskämt, tydligen, som jag fick reda på när det blev mörkt.
Om ni visste hur vackra ni är i mina ögon.

Frossa. Krypningar. Omedvetenhet. Skit.

Det är ju leva jag vill...

Hoho!

2008-03-31T12:37:00.001+02:00

Såna här klipp kan rädda liv!

Info.

2008-03-21T14:57:00.011+01:00

Ja, men jag är väl helt enkelt usel på att blogga regelbundet. Men nu blev det lite för jobbigt att lyssna på Annika Lantz i radion. Jag tycker ju inte ens om henne.

En anledning till att jag inte skrivit, är väl att jag har tänkt på och verkligen sörjt Tryggve. Det har varit väldigt grått hos oss. Helt otroligt vad ett djur med päls kan skapa känslor hos 'en.

Jag tror jag har börjat acceptera att det är jävligt tomt utan Tryggve, men jag börjar mer tänka att jag är så glad att fått ha honom hos mig så länge ändå. Men det va väl fan att han skulle ta tjänst som snöskottare hos Herran och skyffla ner allt till Tellus, kan man tycka.

Åh, va jag tycker om honom.

Och något som gör att det känns bättre nu, är att vi möblerade om litegrann i lägenheten igår.

Det var hyll-dag, och vi bytte plats på två hyllor.

Hylla 1...

och Hylla 2...som vi dessutom målade om till jättefin.

Jaja. Den kanske inte ser så speciell ut på denhär bilden. Men den har faktiskt skapat tvångstankar hos mig. Jag måste vid jämna mellanrum gå in i sovrummet bara för att se att den är lika fin som jag har för mig. Och jag blir aldrig besviken. Kom och se vår hylla!

2008-03-17T12:05:00.002+01:00

Señor Tryggve

27/2 2003

16/3 2008

Älskar dig och saknar dig.

I marsvinshimlen finns det fullt med maskrosor året om,

och alla är till dig.

Matilda-dag!

2008-03-14T18:38:00.002+01:00

Jag vill ha gratulationer!
1. För att jag har namnsdag idag! På riktigt!
2. För att jag nu har 1000 besökare på min blogg!

Inte hade jag nån aning om att idag var min dag! Och inte hade jag nån aning om att namnsdagar var sånt man firade sååå. En liten princessbakelse hos mormor, på sin höjd, när man var 8.

Men så fick jag en jäääättegod italiensk middag - Rotolo - i köket, med tända ljus, vin och duk! Va fint det var! Min Robbie slutar aldrig att överraska mig glatt! Åeh.

Jamen, jag är väl lite mållös, kan jag tro!

Södern.

2008-03-04T14:19:00.002+01:00

Jag är söderut, en liten weekend mitt i veckan.
Jag ska på teater imorgon. Denhär: http://tv4.se/klipp/301497.html

Jag var medlem där, och hoppas jag fortfarande är det på distans.
Det blir spännande imorgon, att se alla som jag känner men inte har träffat på väldigt länge. Det ska bli fint, men vemodigt också. Samt tortyr. Vill också.

En annan sak, som också så bli väldigt rolig, är att jag ska på café med Debbie Dubbajsson. Ni vet, hon som har den här fina bloggen: http://dubbaj.blogspot.com/
Det ska bli fint. På grund av min sjukliga telefonskräck är det väldigt längesen jag hörde hennes ljuva stämma. Lite pirrigt.
Vi ska prata om allt, kvinnobröst emellan.
Vad hon inte vet är att jag ska kidnappa henne sen och ta med henne till Göteborg. Där ska hon bo i en byrålåda hos oss. Och jag ska ta fram henne ofta och leka med henne. Det kommer hon tycka om, det vet jag. Men jag behöver en byrålåda.

Men oj. Jag saknar min Robbie. Det är aldrig kul att åka ifrån honom. Jag ska skaffa en mobil byrålåda att ha honom i också.
Usch, va jobbigt det var när jag hörde hur han klampade med sina stålhätteskor i trappan tio i fyra i morse. Men oj, det är så skönt att vara kär.

För övrigt började tåget jucka med alla sina passagerare under en längre period idag. Det var speciellt.

Nu ska jag gå runda med Mamita, sen blir det kaffe med kaka hos mormor. Tjo!

Fääärdig!

2008-02-26T16:23:00.003+01:00

Jag drömde om termer inatt. Det var hemskt.
Ordet "ackommodation" dök upp hela hela tiden.
När jag vaknade upp från drömmen, fortsatte "ackommodation" att snurra i huvudet. Helt sjukt!
Jag kände mig spyfärdig till slut.

Men nu är det över! Jag har ingen aning om hur det gick, men det kändes bättre än jag trodde det skulle göra.
Men termen "ackommodation" fick jag inte använda, tyvärr. Fast den hade snurrat så mycket att jag inte längre visste vad den stod för.

Men dethär med salstentor tar knäcken på mig.
Ikväll: Slappa. Slöa. Ta det lugnt. Finns det fler synonymer?

Pengafixering.

2008-02-25T12:15:00.003+01:00

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Snälla, söta, älskvärda läsare. Jag måste avreagera mig. Jag mår dåligt. På riktigt. Panik-förtvivlan-dåligt. Ni måste faktiskt lyssna på mig nu. Jag är i nöd.
Ni tänker: "Varför går hon bara inte från datorn och dränker sina bekymmer i tentaplugg?"
För jag KAN inte!!! Jag måste avreagera mig först. Jag måste få höra något "Aah, det löser sig på nåt sätt." Iallafall att ni får chansen att tänka det för er själva iallafall.

Hade Robert varit hemma så hade jag haft två alternativ att välja mellan:
1. Gå och sätta mig i närheten av honom så att han ser mig, se bekymrad ut och sedan berätta hur det ligger till. Antingen sitter han kvar där han sitter och säger något om att vi löser det på nåt vis, och ser obekymrad ut. Eller så kommer han bort till mig och suger på mina kinder och säger samma sak.
2. Bli fullkomligt hysterisk, rusa i hans armar och bara rabbla en massa saker om hur fattiga vi är och att vi aldrig kommer fixa månaden, att jag bara köpte eldorado-saker och inte unnade mig själv någonting, mer än alvedon, att vi måste börja sälja Tryggve på gatan, att vi kommer dö unga......Till slut när jag vräkt ur mig en massa sådana saker, får han tyst på mig och säger att vi löser det. Det är ingen fara. Så blir jag lugn.

Men Robert är inte hemma.

Jag var och handlade.
Det gick på ungefär 400 kr, alltihop.
Jag köpte bara det som stod på listan, jag skippade t o m vissa saker.
Jag köpte så många Eldorado-varor jag kunde hitta.
Jag har inte gjort nåt fel.

Mitt spårvagnsmånadskort går ut den 30:e. Det kostar 310 kr.
Till nästa kurs måste jag ha två böcker. Jag kollade på biblioteket, hittade en av dem, skulle reservera, gick inte för att mitt lånekort är spärrat, för jag har 210 kr i böter.
Jag måste köpa en av böckerna, minst. Typ 170 kr.
Går traditionen med ensam fika efter salstentan imorgon som jag tycker är så mysigt att genomföra? Nej.
Kommer jag att kunna ägna mig åt något litet kostbart nöje? Nej.

Allmosor tack!!

Jamen, det var väl inte så kul.

2008-02-25T10:33:00.003+01:00

Efter att jag betalat månadens räkningar:

92 kr/dag. I 30 dagar. Två personer.

Hoho, jag älskar att va student!

Jag hade sett fram emot att åka och handla, komma bort från tenta-plugget lite.

Nu är det bara vidrigt, eftersom jag gjorde en sånhär lista i morse:

Dessutom måste jag ha rengöringslotion, balsam och Ibumetin...

Morronfakta.

2008-02-25T09:00:00.004+01:00

Jag är förkyld nu också! Jag måste köpa pappersnäsdukar.

Dessutom vaknade jag av att hela Pingufamiljen stod nedanför fönstret och bara var Pingufamiljen.
Det var speciellt.

Paus i plugg.

2008-02-24T14:25:00.007+01:00

Jag såg Gremlins 1 och 2 för några veckor sedan.

Robert förberedde mig innan vi såg den första, att jag skulle börja älska Gizmo. Jag undrade vad det var för speciellt med Gizmo.

Men jag förstod snabbt.

Han är som jag. Vill göra så mycket gott i världen och bara vara glad och söt. Men så blir det så fel ändå...som när blöta saker träffar oss och vi äter efter midnatt. Ändå älskar man oss.

Nu kan jag få en egen Gizmo! På Tradera har de tre alternativ, mer eller mindre snygga, mer eller mindre lyckliga, mer eller mindre praktiska. Så, överraska mig!

Nyckelord

2008-02-23T12:09:00.001+01:00

Njurbäckeninflammation.

Tentaförberedelser.

Över 900 besökare.

Tema/maskerad?

2008-02-15T21:32:00.004+01:00

Imorgon ska jag och Robert på inflyttningsfest hos en gammal klasskamrat. (Kamrat är ett väldigt meditativt ord, det är mysigt att säga...särskilt när man är skåning)

Det är new age-tema på festen. Vad innebär det när man säger det? Är det detsamma som maskerad, fast modernt uttryckt eller är det bara ett...tema, som värden står för?

Ska jag komma såhär:

Eller såhär:

???

God bless you.

2008-02-15T19:36:00.003+01:00

Jag var sviiintrött idag efter skolan, jag hade huvudvärk, det var sviiinkallt, jag kände mig obekväm i mina kläder och ville bara hem, hem, hem.
När äntligen spårvagnen kommer, tränger jag mig fram till första bästa fönsterplats och norpar åt mig en punktSE-tidning. Just när jag förlorat mig i schlagerspekulationer säger mannen bredvid mig (som råkar(?) vara svart): "Where are you from?", "Sweden", säger jag, som det skulle kunna finnas nåt alternativ. Mannen ler brett och tror mig inte: "No, no. Where are your parents from? Where are your mother from? Your father?", "Sweden", säger jag och försöker kolla ner på schlagerartisterna igen. Då fattar han! Och säger: "Aah, du ser inte sådär typiskt svensk ut. (varför pratade vi engelska förut?) Jag måste säga att du är en av de vackraste jag har sett." Jag ler och känner mig lite less...är det en "sån"...
Men under resans gång förstår jag att han bara är...ickesvensk. Han säger vad han tycker och berättar om att han är så less på alla människor som ser varandra som "strangers". Han pluggar på Chalmers. Och har inte tunika under dunjackan.
När han ska gå av säger han til mig: "Jag är så glad att jag träffade dig här idag. Jag har en ny vän nu. God bless you."

Det är kul att bo i Göteborg. Men det är fint att vara tillbakadragen också.

Nostalgi

2008-02-13T20:43:00.004+01:00

Jag och Robert såg en Turtles-film idag.

Och jag grävde fram ur mitt minne den gamla serien "Dinosaurs"som gick när jag var ganska liten. Jag var livrädd när jag såg de första avsnitten och blev förbjuden av mor min att se den.

Så jag gjorde som jag brukade göra när hon förbjöd mig att se vissa saker på TV, som Star Wars. Jag satte mig i närheten av TV'n när min bror skulle titta på det, och smygtittade på serien och började älska den. Extra festligt var det när mamma var och jobbade och jag kunde sitta lugnt och titta på det utan att behöva få ont i nacke och ögon.

Och nu finns det en massa "Dinosaurs"-klipp på youtube! Gå in och kolla, om ni älskar mig!

Favoriten? Baby Sinclair. Vårt barn ska heta Sinclair.

Och det ba' "poff" !

2008-02-10T15:44:00.000+01:00

Ojsan.
Jag har just skrivit två verser...på en sång...en "feel-good"-sång till och med...i countrytakt.
Jag är bara...överraskad. Och glad.
Jag satte mig med gitarren och lallade och spelade, utan en tanke på att försöka skriva, och så kom det! Är det så man gör?
Utan att tänka "jag ska skriva precis det jag tänker på, och på ett enkelt sätt", så blev det just så.
Det känns väldigt bra...

Hahaha!!

Sol, kaffe och morgon!

2008-02-07T10:10:00.001+01:00

Så är jag tillbaka med min frukost framför datorn igen. Men inget kaffe än, det står och rinner i bryggaren.
Det är nämligen så att Robert har fått jobb! Så mina ensamma datorfrukostar kommer till verk igen.

(hämtar kaffe)

Det är vår idag! Det tycker jag om. Jag ska ut och springa i den snart, när kaffet har tagit bort min huvudvärk.

Jag är så glad att Robert fått jobb igen. Han är ju bästaste bäst.

Ja, jag ger mig.

2008-02-06T17:43:00.000+01:00

Det är med bittermandelsmak jag måste göra ett erkännande.
Enda sedan barnsben har jag ofta lagt ihop mandelmassa och marsipan som något som betydde samma sak.
Jag har inte tyckt att det var något märkligt att säga att "det är marsipan i semlor". Jag tycker inte att det skiljer så mycket smakmässigt mellan mandelmassa och marsipan. Om jag inte ätit Anthon Berg. Min tes har alltså varit att marsipan är en lite finare mandelmassa.
Igår sa jag att Robert hade marsipan i semlorna, något som han blev mycket bitter över. Förbannad.
Igårkväll uppstod ett gräl vid sov-tid om detta ämne.
Idag gick jag in på Wikipedia och kollade upp de båda söta massorna. Sist i förklaringen stod det "Marsipan är inte detsamma som mandelmassa" och "Mandelmassa är inte detsamma som marsipan". Jag tyckte att dessa båda meningar lyste lite mer än de förra och jag insåg att jag var besegrad.
Men jag HAR svårt att förstå skillnaden ändå...på något vis. Men det går väl över när jag piercar mig.

Ockock.

2008-02-05T18:22:00.000+01:00

Jag börjar känna att människor längtar till våren nu. Det är inspirerande.
Idag är en sådan dag när allt är lite lagom segt i mig. Men det skulle inte vara så segt om det var vår, nej då.
Det hade kanske t o m varit lite trevligt att springa med lite lätt bultande hjärta till närmaste uttagsautomat, för att ge bankomatkortet en tredje och sista chans. Men nej, såklart är avgiftsdagen för att äga ett Sparbanken Finn-kort just idag, den 5 februari. Då får man springa tillbaka i det gråa till take away-salladsaffären och hafsa fram de kontanter och rikskuponger man slitit för, med pinsam min. Usch. Jag är nu ägare till 58 kr.
Kanske jag skulle tycka att dessa 58 kronor var så mycket mer glamorösa om solen sken och fåglarna kvittrade?

Men iallafall blev jag glad att det fortfarande var PVS (PreVårSyndrom) när jag kände doften av nybakade bullar precis när jag kom innanför dörren till mitt och Roberts kungarike. Det blev semlor på riktigt sätt. Urgröpta och marsipan blandad med bulle och mjölk. Tack, Robert!

Najti.

2008-02-01T23:49:00.000+01:00

En lite zick-zackig fredagskväll. Jag har varit sådär lite allmänt trist som människa. Men låt så va då. Lördagen är ju en hoppetussedag.

..Jag vet inte vad jag menade med det.

När jag kände att jag blev trött och alltför dåsig i soffan ikväll, tog jag mig i sjalen och satte mig att måla. Jag är så glad att jag har börjat måla. Åh, det är så kul. Och så bra för mig.

Men nu har jag lyssnat på Bernt Stafs skiva typ tre gånger runt. Jag har varit skolflicka idag ju med rastamössa, så nu tänker jag låta natten göra vad den vill med mig, efter att jag tagit en dusch och lagt mig i sängen med en...Slas-bok!

Godnatt.

En beigerosa kaffekopp och dyr ost.

2008-01-28T21:13:00.001+01:00

Det är väldigt skönt att tillbringa lunchtimmen mellan två lektioner på ett café, ensam, och inte anse sig ha något att behöva läsa.
Då börjar jag oundvikligt att lyssna på ljuden omkring mig.
Jag faller in i människors röster.
Och alltid finns det åtminstone ett samtal mellan två väninnor som pratar om kärleken och dess problematiska natur.
Jag tycker om att sitta och lyssna på sådana samtal bakom min rygg. Att höra hur den ene berättar om sitt problem med sin partner, och hur den andre lyssnar och lägger in kommentarer och frågor där det passar sig (jag har ännu inte varit med om samtal där den andre personen lägger in detta där det inte passar sig, men detta väntar jag ivrigt på).
Jag trivs att sitta på café och lyssna sådär. Att bara ta in orden och meningarna och liven runtomkring mig. Det ger mig energi. Är jag vampyr för det?
Jag tillåter mig att inte värdera, att inte bilda mig en åsikt. Jag gottar mig heller inte i andras problem.
Jag trivs med att sitta på caféer och krogar och bara titta och lyssna. Kalla mig ful om du vill.

Ögonblicksvideo.

2008-01-27T19:42:00.001+01:00

Sålänge Isis är på besök, behöver vi inte oroa oss för den fruktade Vildkaninen i Kortedala.

Det fina med Matilda...

2008-01-22T18:18:00.000+01:00

Idag var ju alltså uppgiften att jag skulle anstränga mig för att se trevlig ut och ha ett "hej-kom-och-prata-med-mig"-uttryck i hela kroppen, när jag hade första dagen i skolan. (Jag kommer hålla på med den uppgiften tills jag känner att jag har lyckats med mitt mål.)
Och såhär gick det:

Jag sitter alltså på en plats i lektionsrummet. Det är långbänk och inte så många i rummet än. En person kommer och sätter sig några platser ifrån mig, men det e lugnt.
Tiden går och folk droppar in. En tjej (låt oss kalla henne T) ger tecken om att hon har för avsikt att vilja sätta sig bredvid mig. Följande scenario och dialog inträffar:

T: Är det le..
M: HEJ!
T: HEJ!
(T sätter sig ner. Frid och fröjd.)

Jamen, jag är väl bara för underbar?

Så var man där igen..

2008-01-21T22:15:00.000+01:00

Ikväll är det piss.
Imorgon börjar den nya kursen, svenska språket, och jag ska träffa 20 nya personer som jag ska dela en termin med.
Det är svårt att ta kontakt med folk. Det är svårt när man inte tar kontakt med folk.
Det är svårt att vara bra och trevlig, att vara så som folk lättast tar emot 'en.
Det är svårt att inte klandra sig själv, eller andra.
Och det är så jävla vackert med självkänsla. Ge mig lite mer.

Kanske det räcker med att säga: Jag fixar det imorgon. Jaaah.

Vaka över mig, vänner. Så slänger jag kyssar över cyberspace till er.

"Matilda! Hur gick det med uppgiften idag? Vi är så nyfikna ju!"

2008-01-21T22:12:00.000+01:00

Dagens uppgift lyckades. Men Laleh är inte min grej. Nopp!

Morgondagens uppgift:

2008-01-20T23:26:00.000+01:00

Ge Laleh en chans.

Klarrt!

2008-01-19T14:57:00.000+01:00

Jag är nu 30 högskolepoäng i Litteraturvetenskap smartare! Och jag KRÄVER officiella gratulationer!

Det kändes jäääätteskumt när jag tryckte på "skicka" och mailade in den sista hemtentan. Helt sjuuuukt vad jag har kämpat i en termin! Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv. Fi fan!

Men ojojoj, va det kändes skumt att plocka bort alla böckerna från mitt skrivbord och lägga in i bokhyllan. Jamen, kolla bara:

Men snart ska det komma nya böcker dit och lysa med sin närvaro, jag ska ju bli en termin svenska språket-klok snart också!

Och jag ska göra mig själv så mycket bättre då. Jag ska göra mig mycket gladare och självsäkrare, det är tid för det nu. Jag ska kämpa, jag lovar. Få ska de tysta, ensamma universitetsdagarna bli i vår. Det är sant.

godmorgon (skamset)

2008-01-17T12:33:00.001+01:00

Matilda har gjort det igen!
Jag bestämde, jag verkligen b-e-s-t-ä-m-d-e mig för att gå upp när klockan ringde idag (halv tio). Istället låg jag och snoooooozade (jamen, jag vet inte hur många o'n det e i det ordet!) till...tjugo över 11. Jag stoppade mobilen vid mitt bröst, som en liten katt och så fort den började spinna så stängde jag av, och snoooooooozade igen.
Det som inte fick mig att komma upp, främst, var att jag började drömma en dröm, där Robert blev misshandlad (inte så farligt, men ändå...), och de där elaka killarna bara fanns där hela tiden, visste ju inte när de skulle slå till igen! Usch. Det var faktiskt hemskt. Men jag räddade honom ett par gånger genom att vara sådär bedjande och gnällig, e alltid bra.
Men iallafall kom jag på att det nog var bättre att gå upp nu, så slutade ju drömmen. Robert låg ju faktiskt bredvid mig och snusa för fullt, utan svullna ögon och kinder. Så nu är jag uppe, äter apelsin och ska sätta igång med tentan igen, det blir heldagsskrivning idag. Bläh.

För övrigt är det fest, 700 besökare nu! Och ni ska gratulera både mig och er själva! Så sätt igång!
Tjipp!

I väntan på....

2008-01-16T22:57:00.000+01:00

Nu när jag tittade på min bakgrundsfärg på bloggen, såg den så dystert röd ut. Rött ska vara varmt och få 'en att må bra. Fast det kanske är en tolkningsfråga.

Åh. Jag inser att jag ligger under tidspress. Jag har skrivit två och en halv sida (av minst tre) på första frågan på min tenta. Frågan lyder: "På vilket sätt gestaltas människans utsatthet i de i kursen lästa dramerna?" Jag har läst dramer som fan nu, hann inte med allt innan. Och det e så hemskt att läsa i replikform, när jag är så rastlös och behöver flura runt på scenen, och inte vara Roll: Matilda. Det spritter i ben och händer när jag läser scenanvisningarna. Första frågan har tagit lång tid att jobba med, kanske för att jag tycker det är så kul.

Så...är det någon teatergrupp här i Göteborg som behöver mig? Jag är villig, kort och lagom bra.

Hockeyfrilla!

2008-01-16T15:55:00.000+01:00

Vissa dagar får jag mina små ryck. Det brukar vara när jag känner mig pressad men inte gör något åt det, som i tentamenstider. Då brukar jag fokusera på mitt utseende, som att göra grundliga inspektioner och operationer av mitt ansikte, lägga ner extra mycket tid på ögonbryns-noppande och bli allmänt less på mitt utseende. Ja, som att jag vill förändra något.

Denna gången, för två dagar sedan, föll uppmärksamheten på mitt hår, på knoppen. Det började bli långt, något som jag önskat, men det började också bli tungt och såg allmänt...trist ut.

Så då jävlar åkte saxen fram! Jag brukar sitta och beundra en del tjejers frisyrer, när de har klippt håret i tappar (heter det så, ho-ho, frisyrexperter därute?), håret ser då väldigt luftigt, lätt och tjockt ut (ja, det är sant). Sånt hår vill jag ha.

Så jag tog en lock där, en lock där, en test där och en test där och klippte i olika längder. Vänstra sidan blev jag nöjd med, och då var det svårt att få högran lika bra. Sen skulle jag ju klippa därbak, det var plusmega-svårt.

Och idag ser jag på mitt hår...det ser typ ut som en hockeyfrilla. En av de hemskaste frisyrer som finns. Vad ska jag ta mig till!!!? Oooo, snälla frisör därute i världen, bred dina vingar över mig och ordna upp mitt hår!

Iallafall! Jag sökte på lite hockeyfrillor på internet, för att se vad det var för samhällsgrupp jag nu är medlem i, och kom till en fantastisk sida. Där står allt vi vill veta om Hockeyfrillan. http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/index.htm)

Men vilken är bäst? Berätta för mig!

Det kunde varit jag.....

Lokalpatriotismen rinner.

2008-01-13T19:06:00.001+01:00

Ödåkra har ett lag, som vi kallar ÖIF....

http://www.youtube.com/watch?v=Gbvsm_Oliyw

Njutning.

2008-01-13T14:52:00.000+01:00

Igår skulle jag börja skriva min sista hemtenta. Det gick inte alls.
Jag ska lämna in den på fredag. Nio sidor. Bläh.

Så jag satte mig på kvällen och spelade James Bond-TVspel. Sen kom jag på att jag skulle bada bubbelbad, det har jag hört att människor gör när de vill unna sig något och behöver slappna av och sluta tänka.
Så jag spolade vatten i badkaret och hällde i bubbel.
Jag klev i.
...jaha? Vad skulle jag nu göra? Jo! Man ska luta huvudet bakåt och sluta ögonen, har jag sett! Gjorde det.... ....jaha, visst, det var varmt och skönt och jag började känna mig som gummi.
Men, min lilla tragiska person blev rastlös istället och började leka med skummet och plaska lite i vattnet, började känna längtan efter en badanka.
Hur länge brukar man sitta i gröten? ...jag satt iallafall i 7 minuter.

Leva.

2008-01-05T14:43:00.001+01:00

Det var en mycket speciell natt inatt. Jag släckte lampan fast att jag inte var trött och började tänka. Tankarna ville aldrig ge sig och allt jag skäms över, är rädd för, älskar, vill ha, bara malde och malde i mig. Hjälplösheten inför död fick mig till slut att gråta. Det var en hemsk natt.

Jag kom att tänka på en sång jag skrev för några år sedan, självklart lämnad utan att bli klar. Den skrevs efter en likadan natt som denhär...jag tar inte mer ansvar för den, här är den bara.

"Varje natt när jag släcker alla ljus

och ögonen inte vill förstå det

När inte ens det minsta lilla brus

hörs från livets kokande smet

Då kommer Den fram till min bädd

och slingrar sig och biter i min hals

I vit lakansväv är Den klädd

- rädslan för att en dag

finns vi inte alls.

Jag vrider och vänder mig stelt

och känner en besk andedräkt

Den måste få fånga mig helt

för att sedan försvinna iväg

Men jag vet, den kommer igen

och smeker mig och biter i min hals

I vit lakansväv är den klädd

och den stannar tills den en gång

har skrämt sig mätt.

Snälla, ta mig inte nu

Inte inatt och inte här

Inte nu när allt är mörkt och månen är stolt

Snälla, ta mig inte nu

Snart så skiner solen här

och då ska du bort

när himlen formar vita kattungemoln."

Nu blir det Brutta av mig!

2008-01-03T18:38:00.000+01:00

Idag har Matilda banan varit i stan, eller inomhusstan, Nordstan och handlat julklappar till sig själv för julklappspengar.

Det var kul, men en tung trötthet kom över mig på spårvagnen hem efter ett besök i detta läskiga hus där det mesta finns ganska nära till hands.
Här är mina köp!

Förtydligande: (eftersom det har blivit nåt skit med att foton som man laddar upp här blir suddiga! Grr.)

två par svarta jeans från Bik Bok (den enda affär där mina urkvinnliga former får plats i jeansen) 398:- för båda. (mycket kläder för lite pengar - that's the Matilda-samba!)
ett par mörkgråa benvärmare från H&M för 39:50:- (detta är ett mycket praktiska plagg. Ha många av dem. Man kan göra byxor som man inte är nöjd med, snygga med dem. Man kan använda dem för att skyla taniga vader. Man kan, förutom att värma benen med dem, värma snoppen eller armarna med dem. De är älskvärda och mycket användbara!)
en protecting waterproof Isadora-mascara för 99:- från Åhléns (ett måste för den blödiga och lättrörda).
tre stycken doftljus i dofterna Vine yard, Black cherry och Ocean från Lagerhaus för 12:- sammanlagt.
ett oranget storljus från Lagerhaus för 39:- (jevvla pris, men det blir så fint i sovrummet!)

Men åååh, va jag blir sur och arg på många av mina kära generationskamrater. Vissa har inte vett att flytta sig när de ser att man...ska fram, utan står och gapar och tittar sådär zombi-likt på 'en istället. Och detta eeeeeeviga skitsnack bakom ryggen som bara inte kaaan undgå mig! Gaaah!

Smart, herr Gris!

2008-01-02T22:30:00.000+01:00

En gris med vinterkräksjuka!

Tass-målning

2008-01-02T16:58:00.000+01:00

Jag är en Mästare på att bli stressad när jag målar naglarna.
Jag är en Mästare på att måla utanför naglarna när jag målar naglarna.
Jag är en Mästare på att glömma bort väldigt snart efter att jag målat naglarna att jag målat naglarna.
Jag är en Mästare på att förstöra målningen på naglarna genom att bära en varm kopp te och luta pekfingernaglarna mot långfingrarnas undersida när jag målat naglarna.

Finns det nåt mer jag är Mästare på?

God fortsättning, må jag önska er!

2008-01-02T15:15:00.000+01:00

Nyårsafton var rofylld och jättemysig att få fira med Robert.
En av de större upplevelserna under mitt liv av lugn träffade mig under ett samtal mellan oss båda, som gjorde att alla de tunga stenarna som stött mot olika delar i min kropp och hjärna, bara plötsligt försvann. Och jag kände mitt hjärta dunka så tydligt och mysigt. Och vips hade ett av mina nyårslöften gått i uppfyllelse, några minuter in på det nya året. Grubblet var över!

Mina andra nyårslöften är att göra Tryggves oroliga mage frisk igen. Han ska få tillbaka sin runda mage med hjälp av lyxblandning, massa hö och grönsaker.
Ett annat löfte är att jag ska börja måla...tavlor. Jag fick två dukar i julklapp och ett stafli av
Robert. Så vad väntar jag på? Ett motiv.

Roberts nyårslöfte är att sluta röka. När jag fick höra det blev jag så glad!
Sista cigaretten tog han på vår balkong när vi kom hem på nyårsnatten, det dokumenterades väl.
Istället för att röka springer han nu runt i vår lägenhet och lagar en massa saker och skruvar i hyllor på väggarna, går upp halv elva istället för halv ett som jag och börjar dammsuga...ah, ni förstår. Min pojkvän har abstinensbesvär.

Dethär året börjar så fint. Jag älskar det. Jag är så lugn. Så mys-lugn. Puss!

My heritage dot com.

2007-12-29T00:00:00.000+01:00

Jag skulle kunna sitta i dagar som blir månader och år på http://www.myheritage.com/FP/Company/face-recognition.php?lang=SV.
Detta kom jag fram till ikväll, bland annat:

Men, som jag markerat, är det mest spännande killen som döljs bakom mig. Visa dig för mig, du som liknar Rita Levi-Montalcini!

Jevvla regn.

2007-12-28T15:41:00.000+01:00

Efter alla affärsbesök och febrigt letande efter julklappar där jag endast tittat efter saker till andra än mig själv, är jag nu extremt sugen på att spendera, spendera, spendera.
Det var längesen jag köpte något till mig själv. Det vill jag göra nu. Jag vill köpa en nyårsklänning, ett par fina kängor med låg klack eller ingen, kläder av alla dess sorter och mys-pys till hemmets lugna vrå. Det måste jag få. Dessutom har jag julklappspengar som väntar på min lyx.

Idag skulle jag och Robert in till stan och kolla runt, det skulle bli så mysigt. Men det har pissat ner från himlen hela dagen, så det skulle inte alls bli trevligt.
Istället har vi burit ner, slängt och ordnast grejer i vårt hem. Det är mys det också.
Men jag vill ju spendera och låta min sak-kåthet få ta över min värld!

Men oj, va det är mysigt att vara tillsammans. Sex dagar och 60 mil är alldeles för mycket...

Sova-sova-sova säng, säng, säng...

2007-12-23T22:43:00.000+01:00

Jag och Robert har blivit ofrivilliga hippies. Vi sover på madrasser direkt på golvet.
Vi hade en säng. Den gick sönder.

Idag såg jag en säng på IKEA...av alla stääällen.
Den ser ut såhär:

Vi skulle vara vackra i den, tror jag. Vackrare än vanligt.

Lutfisk-alternativ, någon?

2007-12-23T19:00:00.000+01:00

Jag och Robert är ungefär 60 mil ifrån varandra under julen. Som vanligt. Det är inte kul att vara ifrån varandra på julen, och jag har ingen lust att kolla på julkalendern utan vår adventsljusstake och honom. Men jag tycker om den pirriga känslan i magen jag får!

Iallafall, så letar jag efter ett alternativ till Lutfisk på julafton. Det jag hittar på internet är purjolök som tillagas på nåt speciellt sätt. Det kan väl funka? Och sedan har jag funderat på sparris. Jag tycker om sparris. Och det är lika kiss-framkallande som lutfisk, så det borde fungera. Men om någon kikar in här som har några andra alternativ, måste denne säga det till mig! Ni kommer bli så glada, för jag kommer visa mig så tacksam när jag fått tipset/tipsen!

Tadáh!

2007-12-18T10:30:00.000+01:00

Nu är linserna på och tänderna rena! Så måste det vara om jag ska sjunga och spela, vilket jag har gjort nu. Det var längesen som jag suttit så länge och spelat och det känns så bra nu.

För jag har äntligen något att ta tag i och sjunga igen! ...

...Jag fick en helt otrolig födelsedagspresent av Robert.

Nej, ingen bröstoperation, dock.

Robert hade hållt på med ett "hemligt projekt" ett tag (två veckor sa han att det var). Jag fick bara reda på att det handlade om textförfattande och att han skulle se om han fortfarande "hade det", och att om han avslöjade det skulle det "dö ut", sa han som en äkta konstnär. Så jag fick nöja mig med att bara se hur han satt framför datorn med gitarren och hörlurar och slog på tagnenterna. Jag blev så nyfiken och lite sur, för att jag drog ur honom efter ett tag att andra visste mer än jag om projektet han höll på med. *mutter mutter*

När dagen D var här, den dagen då jag kom ett steg längre ifrån tonårsidiotismen, som började med en lysande röd finne på hakan, fick jag tio röda rosor på spårvagnen hem efter skolan av Robert och bakelser när jag kom hem. Så fick jag min födelsedagspresent, vilket var...

...DET HEEEEMLIGA PROJEKTET!

Häftet innehöll sex stycken översatta/tolkade sånger à la text & musik: Dolly Parton, svensk text: Robert Ekberg, med ett långt skitgulligt, fint, bra förord, där det stod att alla var till mig. Då fick jag en present till, mina ögon blev lite blöta av glädjetårar. Åh, va glad jag blev... Jag tror han har förstått själv hur glad jag är för dem, och hur rörd jag blir varje gång jag öppnar häftet.

Jag är en gurka på engelska och vill inte sjunga på engelska mer än himmavid. Men jag tycker så mycket om countrystuket och de gamla amerikanska folksångarna, och Dolly Parton, så det här var helt perfekt. Så nu har jag suttit och spelat igenom sångerna, det börjar faktiskt låta bra, och jag blir så glad av att spela dem. Språket är så bra och lätt-tillgängligt, Robert är och förblir en textnisse. Gah! Nu behöver jag ord för att beskriva vad jag känner!

Jag blev så glad, Robert. And I love you.

Die morgenstünd has guld i münd.

2007-12-18T09:38:00.000+01:00

Åh, jag tycker det är så mysigt ju!
När jag har sånahär lediga ensamma morgnar som idag, brukar jag försöka gå upp nåtsånär i tid, för att brygga kaffe och sätta mig framför datorn och bara kolla in grejer. Självklart borstar jag varken tänderna, tar på mig linserna, tvättar mig eller tar på mig något annat ovanpå pjamasen förutom Roberts urtvättade jättestora munktröja. Det ska vara sunk, sunk, sunk. Annars blir de' inge'! (åh, va jag tycker om skriften, där man kan välja själv vilken dialekt man har efter humör.)
Sedan slinker jag in på Stefan Sundström's snusmörtskalender och öppnar luckorna, ofta har jag glömt att öppna flera dagar i streck.
Men åh, va jag tycker om dethär! Och jag gör det, fast jag har fyra romaner att läsa tills imorgon och en lägenhet som ser ut som en gammal pizza där man bara vält över det man inte tycker om på pizzakartongen.

Jag är en stor flicka nu.

2007-12-10T21:13:00.001+01:00

21. Tjugoett. XXI. Tjugeitt. Twentyone. 20+1. Veintiuno.

Så här såg jag ut när jag fyllde 10. Hippie-anarkist i blodet!

Va ska jag ta mig till?!

2007-12-09T16:05:00.000+01:00

Åh! Min blogg har fallit sönder och samman! Den är så ful, och svår att läsa med alla de små typsnitten i de gamla inläggen. Va skulle jag in o peta i den för!? Hjälp mig.

Ja, hur va musiken igår då?

2007-12-09T15:21:00.000+01:00

Kvällen igår var äckligt bra.
Robert var nervös för att se sin Fader i himmelen, och det smittade av sig på mig när han plötsligt spatserade ute bland oss vanliga döda i foajén och frälste oss åter på ett ögonblick. Jag återkommer till honom sen. Nu tar vi det kronologiskt.

Det var fint att kunna se Kjell Höglund och Johan Johansson för första gången. (I somras när de spelade på Peace and Love, hörde jag bara dem på grund av att jag ingår i den minoritet av skaran människor som inte är "normallånga". Visst gjorde jag några berömde Höglund-skutt då och då, men då såg jag bara ögonbrynen.) Men nu så! Det var fint och bra och kan rekommenderas att kika på när de dyker upp i din by!

Efter paus...

...trädde han upp på scenen med helt band, mannen, myten, legenden: Anders F Rönnblom.
Och det var så friskt, rent bra! Full känsla igenom hela konserten, så skickliga musiker på scen som spelade lortigt. Och huvudpersonen tog både mig och Robert med storm. Herr Rönnblom var snyggast på alla världens scener den kvällen, och jag kommer minnas honom så för evigt. Ni kanske undrar vad som var bäst, men det är svårt för mig att säga, allt hängde ihop och blev en så vacker mystisk helhet. Men jag tycker ni ska försöka få tag i låten "Caviar pizza" någonstans.

En så underbart fin förskotts-födelsedagspresent jag fick!

Åh, va fint

2007-12-08T17:32:00.000+01:00

Igår fick jag en (eller två) födelsedagspresenter i förskott av Robert. Jag blev mycket mycket glad! Men det som inte framgår på biljetterna, är att också Anders F Rönnblom ska spela ikväll! Det är väl på nåt vis honom som vi båda är så glada att få se på, för första gången!

Så ikväll blir det gig-koll!

Den lille hemfrisören!

2007-12-08T12:56:00.000+01:00

Idag är det hårfärgning på gång! Jag sitter just nu och väntar på att de härliga kemikalierna ska riktigt tränga in i mina hårstrån och min hårbotten.

Jag har ytterst få gånger varit hos frisören. Om det har varit, har det varit på frisörskolan i Helsingborg, där det bara kostar 100 kr för en klippning och 200 för färgning.

Första gången jag var hos frisören, var i slutet av gymnasietiden. Jag blev nöjd med resultatet då, men nu när jag tänker tillbaka på det, var det verkligen vidrigt! Se!

Så nu tänker jag fortsätta att fixa hårtofsen själv i hemmet.

(och kom inte å säg' att det handlar om sminkmängd och såntdär, va?)

Jag har även blivit klippt utav en skolkamrat en gång, vilket resulterade i att jag såg ut som en typisk Dalkulla. Visst, jag är ihop med en dalmas, men det exotiska i min skånskhet försvann då..

Vidare har jag vid ett tillfälle klippt min lugg som Sally Bowles.
Det var jag nöjd med! Men eftersom jag har virvellugg, och måste platta min lugg varje dag, resulterade min konstnärlighet ofta i ett litet horn i pannan.

Varning för Nordstan!!!

2007-12-07T15:12:00.000+01:00

Jag gjorde ett nytt försök med juklappshandeln idag. Kissrumpa blev det av allt.
Jag lovade mig förra gången jag var ute, att aldrig sätta min fot inne på Nordstan mer under julen. Gissa var jag hamnade idag?
Detta stora, äckliga, ångestsvettluktande köphelvete!
Jag tog ett djupt andetag innan jag satte foten där, och bestämde mig för att gå och nynna för mig själv därinne och gå med fasta steg, inte vika av när folk gick rakt in i mig, och tänka glatt.
Detta fungerade hur bra som helst i tio minuter, sedan drunknade jag i alla stressande människors argsinta svett. Usch! Usch, säger jag!
Så jag åkte hem, utan en enda julklapp. Men hårfärg fick jag tag i iallafall.

Just det! Jag har ändrat typsnitt, visst är denhär stilen mycket finare?

Svaret!

2007-12-07T14:54:00.000+01:00

Mjehmjehmjeh! Jag e svår, jag e svår...
Ingen av de två gissande hade rätt på min rebus, tyvärr. Men, åh, va glad jag blev för ert gissande, trodde rebusen bara skulle gå förbi mänskligheten som en liten tax..men icke! Puss!

Här är gissningarna (och jag veeet vilka ni är!):

Bobby:
Matildas silverröv är stor som två?

Frisören:
matildas silvergång gör folk glada?

Mycket bra gissningar, men ni skulle kollat lite nogrannare, och tagit den lätta vägen, ty....

......det rätta svaret......

.......äääär......

Matildas ->ten(n)ta ->gick
->mycket ->bra!

Så var det, och så blev det!

Rebus

2007-12-06T19:44:00.000+01:00

(kan underlätta om ni klickar på bilden så ni ser det tydliga budskapet.)

Nervöööös.

2007-12-06T11:19:00.000+01:00

Om fem minuter ska jag gå till spårvagnen och åka till min tenta. Jag är nervös som en liten hamster och vill bara att klockan ska vara kvart i ett.

Jag tänkte lansera det "nya" här på min blogg nu, men jag jag hinner inte! Det får bli sen, det.

Önska mig lycka till och håll tummarna för att allt går bra!!!
Puss!

Dröm om tiden när man låg i sängen på morgonen och bestämde att man inte skulle gå till skolan idag, och att det funkade att göra så.

2007-12-05T21:56:00.000+01:00

Denhär kvällen får faktiskt sluta nu. Jag har fyrkantiga blodsprängda ögon med gråa påsar under nu.

Jag har tenta imorgon.

Jag ska gå till min lärares kontor halv ett imorgon och dra två lappar ur en burk, och svara på och förklara det som står på dem. Jag har typ hjärtklappning, allt är bara ett enda virrvarr, känns det som. Men det brukar ju gå bra när jag känner mig helt...lost.

Men nu måste jag faktiskt få sova. Eller ligga ner och rabbla litteraturhistoria från 1600 till slutet av 1800-talet, istället för att sitta vid min enerverande, flåsande dator.

2007-12-03T10:54:00.000+01:00

Nu är klockan snart elva och jag har inte börjat träna till tentan än, fast jag tänkte att jag skulle ägna hela morgonen och förmiddagen till det. Istället har jag gjort många mycket mer viktiga saker, däribland kan nämnas att installera min webkamera. Succé, blev det! Men..jag vet inte när jag är iaktagen och inte iaktagen...lite läskigt med sånahär apparaturer.

Kaffe och Sulle-bulle.

2007-12-03T09:33:00.000+01:00

Det är fint att gå upp och dricka kaffe framför datorn och öppna dagens lucka i Stefan Sundströms jukalender. (http://www.stefansundstrom.se/)

Och extra fint var det idag, när jag hade glömt att öppna igår, så jag hade två luckor att öppna. Det var nästan samma njutning som när man gjorde samma sak med chokladkalendern, och hade... men, hallå, jag tyckte aldrig om chokladkalendrar ju!

Iallafall. Han är fin.

Något annat fint är att han har lagt in en "bevakning" eller vad det heter, på Roberts blogg på myspace. Det tycker jag är coolt.

...men, jag då? När ska han börja bevaka min blogg? (snyft)

Fan. Faan. FAAAAN!

2007-12-02T20:22:00.000+01:00

Det finns två tillfällen när jag lämnar min fromhet för några minuter och uttalar syndfulla ord.

1. När sånthär händer i köket:

2. När det plötsligt kommer ord och melodier från ingenstans till mig, som får mig att tro på att jag fortfarande "har det", och sedan inser att melodin påminner väldigt mycket om Rikard Wolff's "Pojken på månen", vid mitt skrivbord.

Mor i skutan.

2007-12-02T20:02:00.000+01:00

Jag börjar bli en riktig Mor i skutan.

Det är ju som bekant första advent idag, och julen börjar närma sig med trippande tår.

Jag gick upp i ottan (halv nio) och gick, efter en frukost framför datorn, ut i Kortedalaskogen, på jakt efter mossa, kottar, kvistar och annat fint att pryda adventsljusstaken med.

Den blev såhär:

(Jag skall tillägga att denna jultrevnad även blev en djurkyrkogård. Vi kommer tända ljus för dig varje dag, Mister Spindel.)

Sedan satte jag igång med Gula Bullar-baket. De blev mycket goda, förutom en viss avsaknad av mer saffran. Till detta ljöd julmusik från min dator hela tiden. Julfriden avbröts dock en stund, för att jag insåg till min förfäran att bakplåtspappret inte fanns i hushållet, så med raska steg fick jag under jäsningen gå ner till Kortedala handel. Sedan gick allt som det skulle.

Sedan kom Länsmansjävel' hem och jag serverade varm choklad, glögg och nybakade Gula bullar. Vi tände första ljuset i advent och log ömt mot varandra, med huvudet på sned.

Die deutsche toalettentanten.

2007-11-28T21:15:00.000+01:00

Några gånger när jag var i Italien eller Frankrike eller Tyskland, eller nåt annat konstigt land, och gick på offentliga toaletter, satt det ofta sura tanter med lila/blått permenentat hår på en stol med ett bord framför sig, där det stod en liten skål där med mynt i, innan man gick in på den toalett som stämde överens med ens tillhörighet. Det var meningen att man skulle lägga en liten peng däri vid toalettbesöket, som välgörande ändamål till städtanterna. Fint ju. Men måste de va så sura?

Iallafall, jag och Robert har också infört ett sådant system nu.

Ang. tatueringar och framtid.

2007-11-28T19:30:00.000+01:00

För några minuter sedan berättade jag för min Svägerska Linda att jag hade blivit så pepp på att göra en tatuering på överarmen, när Robert föreslog det för mig en vanlig dag i köket.

Hon utbrast (kan vi säga): "Nej! Inte som Tabita!"
"Tabita?", sa jag och fick dethär uttrycket i ansiktet
som jag brukar när jag hör namn och jag inte har någon aning om vem det är som nämns.

Hon visade mig denhär videon: http://youtube.com/watch?v=t2HtcK6BsQg

Jag förstod precis...detdär kan mycket väl vara jag om tio år! Jag kommer ha inskaffat en pearcing i näsan och (en) tatuering på överarmen! Mjohmjohmjoh!

Anders F Rönnblom.

2007-11-28T17:14:00.001+01:00

Jag har tänkt på detta en längre tid, och nu känner jag mig redo att formulera det...

Det finns en diktare, musiker, kompositör, artist, allvetare, som jag har märkt, kan konsten att skildra kvinnoväsendet på ett sätt som träffar mig direkt. Som vanligt kan jag inte direkt beskriva på ett allmänt förståeligt sätt precis vad det är i min känsloådra som stimuleras när han gör detdär. Men det rör sig iallafall om att han målar upp den mest vackra bild av kvinnoväsendet som gör att jag blir så trallandes glad över att ingå i denna hälft av mänskligheten. Det rör sig inte om detaljerade beskrivningar av den kvinnliga kroppen med alla dess ideal, utan om något inre hos henne, eller en liten detalj som hon innehar som får en symbolisk bild av hennes person som gör henne vacker.

Den sång som fick mig att upptäcka och ge Anders F Rönnblom den uppmärksamhet han förtjänar, var denna:

Hon står där inne i mörkret och ser på
En skugga men jag ser henne ändå
Och jag kan inte värja mig
När hon omedvetet smälter mig och mitt stål
Och hon bränner ett hål i min själ,
och jag vet så väl

Att hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk
Hon är blyg, hon är allting på samma gång
Hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk
Hon är rock när jag ber henne vara det
Och det är hon hela natten lång

Hon brottas med en massa hämningar
Och störs av alla nya stämningar
Som rullar runt och täpper till
Och stoppar det hon gärna vill,
men hon vet
Att hon känner sig het i sin själ,
och hon vet så väl

Att hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk....

Det var Robert som sjöng den när vi gick i samma klass på Nordiska Folkhögskolan.
Jag insåg då på allvar att han skulle vara den mest fantastiska själ för mig att dela mitt liv tillsammans med. Och jag har rätt, så rätt.

A.F.R. har förmågan att i denhär sången exakt beskriva hur jag känner mig, och allt det jag har inom mig. Men det är omöjligt för mig att beskriva mig själv på det sättet.
I väldigt många av de kvinnor han skildrar i sina sånger känner jag att han beskriver det som finns i mig, men som inte så ofta visas, för att jag är dendär som står i mörket och ser på...

Minne.

2007-11-27T20:57:00.000+01:00

När jag var sådär tio år fick vi tillökning i familjen i form av en hund. Hon dog när hon var lite mer än två år, i cancer.

Kort därefter skaffade vi en ny hund med samma ras, och hon heter Mamita.

Båda är de världens vackraste och mildaste hundar.

Jag har alltid känt mig så välkommen hos djur, på något vis. Jag kan komma till dem precis som jag är skapt och burra in mitt ansikte i deras päls. Jag kan vara glad, jag kan vara ledsen. Men de låter mig burra och burra. Efter att jag har burrat känns allting mycket bättre. Och jag har märkt att det får samma effekt om jag burrar in mig i Roberts nacke och hår. Det är fint, för jag saknar både Tamina och Mamita väldigt mycket.

Tamina.

Bön

2007-11-27T17:34:00.000+01:00

Hjälp mig bara att va nån. Mer än en kväll.

Lite tragisk.

2007-11-26T17:55:00.000+01:00

Idag ägnade jag ungefär en och en halv timme åt att klä mig. Jag drog av och jag drog på olika material och färger. Jag är en ganska tragisk person då och då.

Denhär konversationen uppenbarade sig plötsligt under denna tid:

Åh. Om jag kunde visa lite tacksamhet när folk är så snälla mot mig. Men det betyder väldigt mycket, allt såntdär och gör mig så glad, så glad. Hoppas jag ni vet, mina vänner och beskyddare.

En ny dag gryr.

2007-11-25T19:10:00.000+01:00

Jag har tänkt...att jag skulle förnya min blogg på något sätt. Men jag vet inte hur...skulle det vara med färger, teckensnitt, ett nytt foto? Men jag är ju fäst vid den så som den är.

Men iallafall, så har jag lagt till en grej på sidan, nämligen en frågeställning om hur ni läser min blogg! Så jag ska sluta skriva nu så ni kan "klicka i" ert personliga svar på direkten! Såh, såh!

Puss!

Förmiddag-middag 23/11 2007.

2007-11-23T12:33:00.000+01:00

Idag vaknade jag med huvudvärk. Jag ville inte gå med på det, så jag tog mig upp och åt frukost och bryggde starkt kaffe. Därefter kändes det lite bättre. Men jag kände fortfarande att huvudvärken kunde få makt över min dag.

Så jag drog på mig varma kläder och hängde kameran över axeln och begav mig ut på en långpromenad, håll i hatten!

Jag gick genom villaområden och skogar. Det var väldigt mysigt och jag märkte att jag mer och mer fick kontroll över dagen, att jag gick en seger till mötes. Huvudvärken blev inte längre så betydande.

Jag ville ta foton, och jag sökte och sökte. Men det fanns inte så mycket kul och fint och intressant idag.

Jag gick förbi en "klippvägg", där det hade hängt långa istappar för någon vecka sedan. Jag tyckte det var kallt och hoppades på att de hängde kvar där. Men icke. Men jag tog ett foto iallafall, och satte mig sen och fixade resten själv framför datorn, så det blev samma upplevelse ändå:

Vidare när jag kom hem, ropade Tryggve i sin bur att hans tillvaro tycktes honom alldeles för lortig. Det kunde jag hålla med om och städade hans lya duktigt. Men jag kom att tänka på att jag själv aldrig vill lägga mig oduschad i en nybäddad säng, då förstörs allt liksom, så varför skulle Tryggve hoppa in oduschad i sin boning? Jag duschade honom, i samma schampo som min Robert använder, så nu luktar han pojkvän.

Och nu vill jag att Robert ska komma hem från jobbet. Jag längtar efter honom.

Skryt.

2007-11-21T22:55:00.000+01:00

Vågar jag berätta, denna tid på dygnet, att jag hört en gång att jag påminner om Melanie Safka?
Jag såg några videoklipp på youtube nu, och blev mycket smickrad...

http://www.youtube.com/watch?v=cdGG2nOTEb0

Jaaah, ni vet ju hur video-romantisk jag blir vid denhär tiden på dygnet...

Den röda toaletten...igen.

2007-11-21T19:31:00.000+01:00

Jag var på lunch idag, nere på Avenyn, på det café/den krog jag tror heter Muffins.
Det var inte så katastrofalt som förra lunchen, det var rentav en god smörgås och en god kopp kaffe, med underhållande läsning till: "Frankenstein".

När jag hade njutit såhär en stund, begav jag mig ner till toaletten en våning ner.
Jag öppnar dörren, och ryggar tillbaka så fort jag ser...
...rött kakel, gröna växter...jag har hamnat på min "drömtoalett" som jag besökte en gång under gymnasiet, vilken jag har ömt talat om innan på denhär bloggen, som blev idealtoaletten för mig!
Jag blev chockad. Dels för att jag hade funnit den igen, och inte hade en tanke på att den skulle finnas DÄR! Och dels, vilket är mycket sorgligt, att den inte alls var så som jag minns den. Den röda kakeln var inte alls sådär vackert djup röd, golvet var inte rött, soffan var grön och med en stor reva i mitten. Jag vågade knappt titta när jag skulle tvätta mina darriga händer, i rädsla för att vattenstrålen skulle ha en annan laserstråle än röd i sig. ...Och mycket riktigt, det hade den. En pissgul laserstråle, vill hellre kalla det lampa.

Det sorgliga är att jag är fullt klar över att jag befann mig på exakt den toalett som jag befann mig på vid min gymnasietid. Det finns inget hopp om att den toaletten skulle finnas någon annanstans.

Alltså har toaletten idealiserats till det extrema i min hjärna, och lett mig till detta förödande tillfälle. Gråt med mig.

Tjoho!

2007-11-21T18:45:00.000+01:00

Så jag segrade igen!

Här är mitt glädjeskri's förklaring:

och...

Det är alltså värt kvällar och nätter med sammanbiten mun, påsar under ögonen och sned lugg.

Paus!

2007-11-20T18:10:00.000+01:00

Sådärja! Nu har jag läst lite Baudelaire också. Och nu får det bli en liten paus i mitt heldagsläsande. Vad jag tyckte om Baudelaire? Jaa, jag önskar att jag fick tid att fördjupa mig i dennes verk, men jag har många giganter som väntar på mina ögon innan morgondagen.
Men, jag har läst både "typiska" dikter och "Små poem på prosa". Jag tyckte mest om de senare. Ibland kände jag att han satte ord på det jag tänker på ibland. Och jag blev lite skrämd, när jag läste "Månens välsignelse", där det beskrivs att det är månen som gjort att ögonen är gröna (bingo), kinderna är bleka (bingo) och att gråten ligger 'en nära (bingo).
Japp, så sug i er nu, akademiker!

Men se inte så jävla sur ut, Calle!
Du har ju en jättefin fluga och allt!

Mjoh!

2007-11-18T15:22:00.000+01:00

Robert tycker inte om Jacques Brel. Robert tycker inte om Edith Piaf. Robert tycker inte om fransk musik. Robert klarar inte av det.

Därför har det blivit väldigt lite av dessa klanger i vår gemensamma närvaro.

Men nu har Robert börjat jobba!

Så idag när jag var ensam på förmiddagen slog jag med glädje på en skiva med Brel! Och Isis, hunden som vi vaktar sista dagen idag, blev mycket glad, jajajaja!

(inte Che Guevara, Brel.)

Sååå...

När Husbonn' e på jobbet...

Diskar hunn' och frun till fransk musik!

Jobbansökan.

2007-11-14T23:05:00.000+01:00

Jo, det var såhär, att jag skulle, tillsammans med en hel del andra stå-i-affär's-jobb söka sommarjobb på ICA Nära (lokalt känt som "Olle's") i Ödåkra, min hemby, efter gymnasiets slut.

Jag skrev min ansökan och fick den prydlig och fin med alla buskisuppsättningar uppradade under rubriken om mina tidigare erfarenheter.

Sen skulle jag ju ha ett fotografi på den perfekte arbetaren. Min syster inställde sig som fotograf till detta.

Resultatet hittade jag i min dator för några minuter sedan:

Klagosång, upplevelser och lite gnäll

2007-11-14T18:25:00.000+01:00

Idag var en sådan dag då jag hade önskat att min kamera i mobilen var okej och att jag ägde en sladd till att lägga över foton från den, eller att jag hade med mig min "vanliga" kamera in till stan.

Var i skolan, intensivt lyssnande och engagerad från 10-16 idag. Det var jobbigt, insåg jag på spårvagnen hem, bland skrikande ungar och sura mödrar.

Iallafall, gick jag på lunch mellan 12 och 13. Strosade ner för Avenyn och försökte hitta det kompletta lunchstället. Vek in på en gata och hittade "Café Garbo". Sanningen är den att jag under upptäckten av caféet, intåget i caféet, beställningen av en Bakpotatis med Keso, betalningen och nedslåendet vid ett bord på caféet trodde att caféet hette "Café Carlo".

När jag satt och väntade i över tjugo minuter och trodde mig vara bortglömd, VAR något stressad och lite irriterad, hann jag titta åt både höger, vänster och rakt fram, och såg på väggen framför mig att det fanns målad en siluett, med namnet "Greta", inbakat. Började fundera varför...fann sedan att på väggen till vänster fanns det en massa fotografier på Greta Garbo. Jag förstod att caféet jag befann mig på inte alls hade namnet "Café Carlo"...

Nåväl! Jag fick min bakpotatis av en liten praktikant med blossande röda kinder och tårade ögon. Och jag förstååår inte varför jag alltid ska välja "bakpotatis" när jag är hungrig i november-december. Det är alltid lika dant! Jag tycker ju inte om det! Men det kommer hända igen, när jag ska ut och köpa julpresenter i hets.

Iallafall! ..var denna "rätt" inte alls god. Potatisen var kall, och kesoröran drog mina tankar till tjockt kräk. Va äckligt det lät: tjockt kräk.

När jag hade slängt i mig detta, gick jag raskt upp till skolan igen. Jag gick förbi stadsbiblioteket och var på väg över ett övergångsställ, då jag plötsligt ser en ganska lång herre i svart hatt och lång svart rock. Jag ser honom i ögonen och jag lovar, mina damer och getter, det var självaste Ingvar Oldsberg! Han såg så lycklig ut, och kanske kan detta bero på att han fått ett brev utav min kära som jag inte riktigt vet vad det innehåller, men att han vill ha en av de pennor som tydligen Herr Oldsberg tryckt upp.

Ikväll är det hallon och druvor och doftolja som gäller. Filtar och mjuka byxor med första knappen uppknäppt.

Nej, denhär bilden har ingenting o göra med mitt inlägg, ni kan inte få det till nåt sånt på något vis faktiskt!
Det enda är att jag vid bildens ögonblick (i forna dagar) försöker chockera betraktaren genom att nästan äta en grön mask jag hittade i skogen. Inget politiskt budskap alls. Bara trams!