My heritage dot com.

Jag skulle kunna sitta i dagar som blir månader och år på http://www.myheritage.com/FP/Company/face-recognition.php?lang=SV.
Detta kom jag fram till ikväll, bland annat:


Men, som jag markerat, är det mest spännande killen som döljs bakom mig. Visa dig för mig, du som liknar Rita Levi-Montalcini!

Jevvla regn.

Efter alla affärsbesök och febrigt letande efter julklappar där jag endast tittat efter saker till andra än mig själv, är jag nu extremt sugen på att spendera, spendera, spendera.
Det var längesen jag köpte något till mig själv. Det vill jag göra nu. Jag vill köpa en nyårsklänning, ett par fina kängor med låg klack eller ingen, kläder av alla dess sorter och mys-pys till hemmets lugna vrå. Det måste jag få. Dessutom har jag julklappspengar som väntar på min lyx.

Idag skulle jag och Robert in till stan och kolla runt, det skulle bli så mysigt. Men det har pissat ner från himlen hela dagen, så det skulle inte alls bli trevligt.
Istället har vi burit ner, slängt och ordnast grejer i vårt hem. Det är mys det också.
Men jag vill ju spendera och låta min sak-kåthet få ta över min värld!

Men oj, va det är mysigt att vara tillsammans. Sex dagar och 60 mil är alldeles för mycket...

Sova-sova-sova säng, säng, säng...

Jag och Robert har blivit ofrivilliga hippies. Vi sover på madrasser direkt på golvet.
Vi hade en säng. Den gick sönder.

Idag såg jag en säng på IKEA...av alla stääällen.
Den ser ut såhär:


Vi skulle vara vackra i den, tror jag. Vackrare än vanligt.

Lutfisk-alternativ, någon?

Jag och Robert är ungefär 60 mil ifrån varandra under julen. Som vanligt. Det är inte kul att vara ifrån varandra på julen, och jag har ingen lust att kolla på julkalendern utan vår adventsljusstake och honom. Men jag tycker om den pirriga känslan i magen jag får!



Iallafall, så letar jag efter ett alternativ till Lutfisk på julafton. Det jag hittar på internet är purjolök som tillagas på nåt speciellt sätt. Det kan väl funka? Och sedan har jag funderat på sparris. Jag tycker om sparris. Och det är lika kiss-framkallande som lutfisk, så det borde fungera. Men om någon kikar in här som har några andra alternativ, måste denne säga det till mig! Ni kommer bli så glada, för jag kommer visa mig så tacksam när jag fått tipset/tipsen!

Tadáh!

Nu är linserna på och tänderna rena! Så måste det vara om jag ska sjunga och spela, vilket jag har gjort nu. Det var längesen som jag suttit så länge och spelat och det känns så bra nu.

För jag har äntligen något att ta tag i och sjunga igen! ...

...Jag fick en helt otrolig födelsedagspresent av Robert.

Nej, ingen bröstoperation, dock.

Robert hade hållt på med ett "hemligt projekt" ett tag (två veckor sa han att det var). Jag fick bara reda på att det handlade om textförfattande och att han skulle se om han fortfarande "hade det", och att om han avslöjade det skulle det "dö ut", sa han som en äkta konstnär. Så jag fick nöja mig med att bara se hur han satt framför datorn med gitarren och hörlurar och slog på tagnenterna. Jag blev så nyfiken och lite sur, för att jag drog ur honom efter ett tag att andra visste mer än jag om projektet han höll på med. *mutter mutter*

När dagen D var här, den dagen då jag kom ett steg längre ifrån tonårsidiotismen, som började med en lysande röd finne på hakan, fick jag tio röda rosor på spårvagnen hem efter skolan av Robert och bakelser när jag kom hem. Så fick jag min födelsedagspresent, vilket var...

...DET HEEEEMLIGA PROJEKTET!

Häftet innehöll sex stycken översatta/tolkade sånger à la text & musik: Dolly Parton, svensk text: Robert Ekberg, med ett långt skitgulligt, fint, bra förord, där det stod att alla var till mig. Då fick jag en present till, mina ögon blev lite blöta av glädjetårar. Åh, va glad jag blev... Jag tror han har förstått själv hur glad jag är för dem, och hur rörd jag blir varje gång jag öppnar häftet.

Jag är en gurka på engelska och vill inte sjunga på engelska mer än himmavid. Men jag tycker så mycket om countrystuket och de gamla amerikanska folksångarna, och Dolly Parton, så det här var helt perfekt. Så nu har jag suttit och spelat igenom sångerna, det börjar faktiskt låta bra, och jag blir så glad av att spela dem. Språket är så bra och lätt-tillgängligt, Robert är och förblir en textnisse. Gah! Nu behöver jag ord för att beskriva vad jag känner!

Jag blev så glad, Robert. And I love you.

Die morgenstünd has guld i münd.

Åh, jag tycker det är så mysigt ju!
När jag har sånahär lediga ensamma morgnar som idag, brukar jag försöka gå upp nåtsånär i tid, för att brygga kaffe och sätta mig framför datorn och bara kolla in grejer. Självklart borstar jag varken tänderna, tar på mig linserna, tvättar mig eller tar på mig något annat ovanpå pjamasen förutom Roberts urtvättade jättestora munktröja. Det ska vara sunk, sunk, sunk. Annars blir de' inge'! (åh, va jag tycker om skriften, där man kan välja själv vilken dialekt man har efter humör.)
Sedan slinker jag in på Stefan Sundström's snusmörtskalender och öppnar luckorna, ofta har jag glömt att öppna flera dagar i streck.
Men åh, va jag tycker om dethär! Och jag gör det, fast jag har fyra romaner att läsa tills imorgon och en lägenhet som ser ut som en gammal pizza där man bara vält över det man inte tycker om på pizzakartongen.

Jag är en stor flicka nu.

21. Tjugoett. XXI. Tjugeitt. Twentyone. 20+1. Veintiuno.













Så här såg jag ut när jag fyllde 10. Hippie-anarkist i blodet!

Va ska jag ta mig till?!

Åh! Min blogg har fallit sönder och samman! Den är så ful, och svår att läsa med alla de små typsnitten i de gamla inläggen. Va skulle jag in o peta i den för!? Hjälp mig.

Ja, hur va musiken igår då?

Kvällen igår var äckligt bra.
Robert var nervös för att se sin Fader i himmelen, och det smittade av sig på mig när han plötsligt spatserade ute bland oss vanliga döda i foajén och frälste oss åter på ett ögonblick. Jag återkommer till honom sen. Nu tar vi det kronologiskt.

Det var fint att kunna se Kjell Höglund och Johan Johansson för första gången. (I somras när de spelade på Peace and Love, hörde jag bara dem på grund av att jag ingår i den minoritet av skaran människor som inte är "normallånga". Visst gjorde jag några berömde Höglund-skutt då och då, men då såg jag bara ögonbrynen.) Men nu så! Det var fint och bra och kan rekommenderas att kika på när de dyker upp i din by!

Efter paus...

...trädde han upp på scenen med helt band, mannen, myten, legenden: Anders F Rönnblom.
Och det var så friskt, rent bra! Full känsla igenom hela konserten, så skickliga musiker på scen som spelade lortigt. Och huvudpersonen tog både mig och Robert med storm. Herr Rönnblom var snyggast på alla världens scener den kvällen, och jag kommer minnas honom så för evigt. Ni kanske undrar vad som var bäst, men det är svårt för mig att säga, allt hängde ihop och blev en så vacker mystisk helhet. Men jag tycker ni ska försöka få tag i låten "Caviar pizza" någonstans.

En så underbart fin förskotts-födelsedagspresent jag fick!

Åh, va fint

Igår fick jag en (eller två) födelsedagspresenter i förskott av Robert. Jag blev mycket mycket glad! Men det som inte framgår på biljetterna, är att också Anders F Rönnblom ska spela ikväll! Det är väl på nåt vis honom som vi båda är så glada att få se på, för första gången!

Så ikväll blir det gig-koll!

Den lille hemfrisören!

Idag är det hårfärgning på gång! Jag sitter just nu och väntar på att de härliga kemikalierna ska riktigt tränga in i mina hårstrån och min hårbotten.

Jag har ytterst få gånger varit hos frisören. Om det har varit, har det varit på frisörskolan i Helsingborg, där det bara kostar 100 kr för en klippning och 200 för färgning.

Första gången jag var hos frisören, var i slutet av gymnasietiden. Jag blev nöjd med resultatet då, men nu när jag tänker tillbaka på det, var det verkligen vidrigt! Se!

Så nu tänker jag fortsätta att fixa hårtofsen själv i hemmet.


(och kom inte å säg' att det handlar om sminkmängd och såntdär, va?)

Jag har även blivit klippt utav en skolkamrat en gång, vilket resulterade i att jag såg ut som en typisk Dalkulla. Visst, jag är ihop med en dalmas, men det exotiska i min skånskhet försvann då..

Vidare har jag vid ett tillfälle klippt min lugg som Sally Bowles.
Det var jag nöjd med! Men eftersom jag har virvellugg, och måste platta min lugg varje dag, resulterade min konstnärlighet ofta i ett litet horn i pannan.

Varning för Nordstan!!!

Jag gjorde ett nytt försök med juklappshandeln idag. Kissrumpa blev det av allt.
Jag lovade mig förra gången jag var ute, att aldrig sätta min fot inne på Nordstan mer under julen. Gissa var jag hamnade idag?
Detta stora, äckliga, ångestsvettluktande köphelvete!
Jag tog ett djupt andetag innan jag satte foten där, och bestämde mig för att gå och nynna för mig själv därinne och gå med fasta steg, inte vika av när folk gick rakt in i mig, och tänka glatt.
Detta fungerade hur bra som helst i tio minuter, sedan drunknade jag i alla stressande människors argsinta svett. Usch! Usch, säger jag!
Så jag åkte hem, utan en enda julklapp. Men hårfärg fick jag tag i iallafall.

Just det! Jag har ändrat typsnitt, visst är denhär stilen mycket finare?

Svaret!

Mjehmjehmjeh! Jag e svår, jag e svår...
Ingen av de två gissande hade rätt på min rebus, tyvärr. Men, åh, va glad jag blev för ert gissande, trodde rebusen bara skulle gå förbi mänskligheten som en liten tax..men icke! Puss!


Här är gissningarna (och jag veeet vilka ni är!):

Bobby:
Matildas silverröv är stor som två?

Frisören:
matildas silvergång gör folk glada?

Mycket bra gissningar, men ni skulle kollat lite nogrannare, och tagit den lätta vägen, ty....



......det rätta svaret......


.......äääär......



Matildas ->ten(n)ta ->gick
->mycket ->bra!


Så var det, och så blev det!

Rebus

(kan underlätta om ni klickar på bilden så ni ser det tydliga budskapet.)

Nervöööös.

Om fem minuter ska jag gå till spårvagnen och åka till min tenta. Jag är nervös som en liten hamster och vill bara att klockan ska vara kvart i ett.

Jag tänkte lansera det "nya" här på min blogg nu, men jag jag hinner inte! Det får bli sen, det.

Önska mig lycka till och håll tummarna för att allt går bra!!!
Puss!

Dröm om tiden när man låg i sängen på morgonen och bestämde att man inte skulle gå till skolan idag, och att det funkade att göra så.

Denhär kvällen får faktiskt sluta nu. Jag har fyrkantiga blodsprängda ögon med gråa påsar under nu.

Jag har tenta imorgon.

Jag ska gå till min lärares kontor halv ett imorgon och dra två lappar ur en burk, och svara på och förklara det som står på dem. Jag har typ hjärtklappning, allt är bara ett enda virrvarr, känns det som. Men det brukar ju gå bra när jag känner mig helt...lost.

Men nu måste jag faktiskt få sova. Eller ligga ner och rabbla litteraturhistoria från 1600 till slutet av 1800-talet, istället för att sitta vid min enerverande, flåsande dator.

Nu är klockan snart elva och jag har inte börjat träna till tentan än, fast jag tänkte att jag skulle ägna hela morgonen och förmiddagen till det. Istället har jag gjort många mycket mer viktiga saker, däribland kan nämnas att installera min webkamera. Succé, blev det! Men..jag vet inte när jag är iaktagen och inte iaktagen...lite läskigt med sånahär apparaturer.

Kaffe och Sulle-bulle.

Det är fint att gå upp och dricka kaffe framför datorn och öppna dagens lucka i Stefan Sundströms jukalender. (http://www.stefansundstrom.se/)

Och extra fint var det idag, när jag hade glömt att öppna igår, så jag hade två luckor att öppna. Det var nästan samma njutning som när man gjorde samma sak med chokladkalendern, och hade... men, hallå, jag tyckte aldrig om chokladkalendrar ju!

Iallafall. Han är fin.

Något annat fint är att han har lagt in en "bevakning" eller vad det heter, på Roberts blogg på myspace. Det tycker jag är coolt.

...men, jag då? När ska han börja bevaka min blogg? (snyft)

Fan. Faan. FAAAAN!

Det finns två tillfällen när jag lämnar min fromhet för några minuter och uttalar syndfulla ord.

1. När sånthär händer i köket:

2. När det plötsligt kommer ord och melodier från ingenstans till mig, som får mig att tro på att jag fortfarande "har det", och sedan inser att melodin påminner väldigt mycket om Rikard Wolff's "Pojken på månen", vid mitt skrivbord.

Mor i skutan.

Jag börjar bli en riktig Mor i skutan.

Det är ju som bekant första advent idag, och julen börjar närma sig med trippande tår.

Jag gick upp i ottan (halv nio) och gick, efter en frukost framför datorn, ut i Kortedalaskogen, på jakt efter mossa, kottar, kvistar och annat fint att pryda adventsljusstaken med.

Den blev såhär:

(Jag skall tillägga att denna jultrevnad även blev en djurkyrkogård. Vi kommer tända ljus för dig varje dag, Mister Spindel.)

Sedan satte jag igång med Gula Bullar-baket. De blev mycket goda, förutom en viss avsaknad av mer saffran. Till detta ljöd julmusik från min dator hela tiden. Julfriden avbröts dock en stund, för att jag insåg till min förfäran att bakplåtspappret inte fanns i hushållet, så med raska steg fick jag under jäsningen gå ner till Kortedala handel. Sedan gick allt som det skulle.

Sedan kom Länsmansjävel' hem och jag serverade varm choklad, glögg och nybakade Gula bullar. Vi tände första ljuset i advent och log ömt mot varandra, med huvudet på sned.