Ockock.

Jag börjar känna att människor längtar till våren nu. Det är inspirerande.
Idag är en sådan dag när allt är lite lagom segt i mig. Men det skulle inte vara så segt om det var vår, nej då.
Det hade kanske t o m varit lite trevligt att springa med lite lätt bultande hjärta till närmaste uttagsautomat, för att ge bankomatkortet en tredje och sista chans. Men nej, såklart är avgiftsdagen för att äga ett Sparbanken Finn-kort just idag, den 5 februari. Då får man springa tillbaka i det gråa till take away-salladsaffären och hafsa fram de kontanter och rikskuponger man slitit för, med pinsam min. Usch. Jag är nu ägare till 58 kr.
Kanske jag skulle tycka att dessa 58 kronor var så mycket mer glamorösa om solen sken och fåglarna kvittrade?

Men iallafall blev jag glad att det fortfarande var PVS (PreVårSyndrom) när jag kände doften av nybakade bullar precis när jag kom innanför dörren till mitt och Roberts kungarike. Det blev semlor på riktigt sätt. Urgröpta och marsipan blandad med bulle och mjölk. Tack, Robert!