måndag 25 februari 2008

Pengafixering.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Snälla, söta, älskvärda läsare. Jag måste avreagera mig. Jag mår dåligt. På riktigt. Panik-förtvivlan-dåligt. Ni måste faktiskt lyssna på mig nu. Jag är i nöd.
Ni tänker: "Varför går hon bara inte från datorn och dränker sina bekymmer i tentaplugg?"
För jag KAN inte!!! Jag måste avreagera mig först. Jag måste få höra något "Aah, det löser sig på nåt sätt." Iallafall att ni får chansen att tänka det för er själva iallafall.

Hade Robert varit hemma så hade jag haft två alternativ att välja mellan:
1. Gå och sätta mig i närheten av honom så att han ser mig, se bekymrad ut och sedan berätta hur det ligger till. Antingen sitter han kvar där han sitter och säger något om att vi löser det på nåt vis, och ser obekymrad ut. Eller så kommer han bort till mig och suger på mina kinder och säger samma sak.
2. Bli fullkomligt hysterisk, rusa i hans armar och bara rabbla en massa saker om hur fattiga vi är och att vi aldrig kommer fixa månaden, att jag bara köpte eldorado-saker och inte unnade mig själv någonting, mer än alvedon, att vi måste börja sälja Tryggve på gatan, att vi kommer dö unga......Till slut när jag vräkt ur mig en massa sådana saker, får han tyst på mig och säger att vi löser det. Det är ingen fara. Så blir jag lugn.

Men Robert är inte hemma.

Jag var och handlade.
Det gick på ungefär 400 kr, alltihop.
Jag köpte bara det som stod på listan, jag skippade t o m vissa saker.
Jag köpte så många Eldorado-varor jag kunde hitta.
Jag har inte gjort nåt fel.

Mitt spårvagnsmånadskort går ut den 30:e. Det kostar 310 kr.
Till nästa kurs måste jag ha två böcker. Jag kollade på biblioteket, hittade en av dem, skulle reservera, gick inte för att mitt lånekort är spärrat, för jag har 210 kr i böter.
Jag måste köpa en av böckerna, minst. Typ 170 kr.
Går traditionen med ensam fika efter salstentan imorgon som jag tycker är så mysigt att genomföra? Nej.
Kommer jag att kunna ägna mig åt något litet kostbart nöje? Nej.

Allmosor tack!!

1 kommentar:

Debbie sa...

Vi ska klara oss igenom detta tillsammans. I love you!