onsdag 2 juli 2008

Att byta upp sig

Jag vill bara meddela att min blogg - Bättre än bio - nu har bytt upp sig här på nätet och hittat ett nytt hem, ett äkta hem.

Platsen som ni nu ska besöka varenda dag och lägga in på era Favoriter har adressen www.matildamagnusson.weebly.com !
Lycklig och glad är jag efter långt och intensivt slit för både mig och Robert. Jag är någon på nätet nu.

Jag kan inte annat än att säga som Täppas: Ni hänger väl med?

torsdag 5 juni 2008

Nu händer det snart.

Jag åker alltså iväg och sommarjobbar i Norge imorgon. Från imorgon till nästa söndag kommer det röra sig om att spela och sjunga, svettas ut alla linnen jag äger, Christer Sjögren-yra och en massa "Förlåt?", "Va sa du?".
Jag är fullkomligt galen och kär i Christer Sjögren just nu. Säg inget ont om honom, då kommer du få med mig att göra på riktigt. Det är nämligen så att han kommer ge mig mer pengar. ((Förtydligande (om jag förstått norskan): Ju mer folk som kommer på hans konsert under denhär lilla festivalen, ju mer pengar kommer jag kunna få.))
Jag funderar lite på om jag själv skulle köpa en hel kundvagn med biljetter till hans konsert...eller, vadå?...är det nåt som inte riktigt går ihop?
Jaja, jag ska iallafall trycka upp en T-shirt med Chrille. Det ska jag.

Äntligen är hemtentan inlämnad och jag kan bara fokusera på att faktiskt lära mig det jag ska spela i Norge. Och då har jag förenat nytta med nöje på dethär viset:

En liten lapp med en liten låt på i en hatt blir många liten lapp med många liten låt på i en hatt.

måndag 26 maj 2008

Om ni kan drömtyda, så berätta inte!

Jag har alltid svårt att somna om efter att Robert gått till gruvan på morgnarna/nätterna.
Och när jag väl lyckats somna, drömmer jag obehagliga drömmar. Obehagliga på riktigt.

I morse drömde jag att Rumänien släppte en bomb över Göteborg.
Innan dess hade dem släppt en bomb över Malmö.
Men det sjuka va, att på samma gång som nån sorts inre panik utbröt hos mig, var det så vackert.
Först när bomben släpptes, till exempel. Det var sommarkväll och vi (jag, Robert och några till) satt ute. Plötsligt kommer det ett flygplan med en flagga baktill med den rumänska flaggan (inte för att jag vet hur den ser ut, men det va den). Så släpps bomben, några kvarter bortifrån oss, och allt blir lila. Vackert lila. Rök.
Och ingen börjar skrika eller fly. Alla bara sitter kvar ett tag och tittar. Som om det var tänkt så.
Sen börjar alla gå långsamt mot det ställe där bomben släppts. Och typ där vaknar jag, men tror fortfarande att det har släppts en bomb i Göteborg. Sjukt dåligt har jag mått nu på morgonen...

söndag 25 maj 2008

fredag 23 maj 2008

Ibland är det gott att inte va Jesus.

Jag har börjat motionera. Jag går en rask promenad på förmiddagen varje dag.
Och idag åkte jag in och simmade, något som jag tänkt att jag skulle börja med länge.

Men det var en förvirrad väg till plurret.
Först hittade jag inte ingången.
När jag väl hittat en ingång, gick jag fram till tanten i receptionen, la' plånboken på disken och frågade barskt "Finns det studentrabatt?". Tanten gav mig en blick och sa sedan "Du är på rehab-simningen nu..", sen berättade hon vägen till den "riktiga" simhallen.
Detta var också svårt att hitta, jag gick in och ut genom glasdörrar. Medan jag gjorde detta funderade jag över...Finns det ingen studentrabatt för rehab-varelser? Varför förutsatte hon att jag inte skulle till rehab-simmet? ..och jag log åt världen.

Så kom jag till sist till den riktiga receptionen för riktiga.
Jag la' plånboken på disken och frågade barskt "Finns det studentrabatt?". Tjejen gav mig ingen blick och bad mig sedan visa upp mitt studentkort. 35 kronor blev det.
Sedan gav hon mig ett blått band. Som man skulle fästa runt armen eller annan valfri kroppsdel.
Jag dröjde kvar och tänkte snabbt för mig själv "Ska jag fråga henne, eller ska jag leta själv?..." Men så sa jag, på skånska: "Asså, jag hittar ingenstans här!"
Hon va snäll. Och hjälpte mig. Berättade om dörrar till höger och det lilla chipet i det blå armbandet. Jag log och tackade för hjälpen.
När jag skulle gå in genom dörrarna och använda chipet, fattade jag ingenting. Fick fråga mig fram.
Nåväl, jag kom in i damomklädningsrummet och kom på hur mycket jag hatar omklädningsrum.
Jag smyger i gångarna för att hitta ett ledigt skåp och försöker akta mig för att inte få en smäll i huvet av kvinnobröst och gäddhäng.
Alla tanter går nakna. Så är det bara. De går av och an. Nakna. De går fram till spegeln, de kammar sitt hår, de sätter sig och äter äpple på bänken. Nakna.
Jag hittar ett skåp och börjar ta av mig kläderna och känner mig lycklig över att jag förberett bikinin under. Så försöker jag leta mig ut ur omklädningsrummet. Men jag blir tvungen att fråga den minst nakna tanten i omklädningsrummet om var man går ut. Men hon va trevlig.
Jag går ut, och längtar efter att jag är i vattnet, så jag slipper gå och va rädd för att komma in på nån herravdelning.
Förvirringen när jag väl kommit ut i bassängområdet, ska jag inte berätta om.

MEN! Det var oerhört skönt att simma. Jag simmade 2 ½ längd. Och jag fick pausa hela tiden, medan gubben och tanten som simmade i samma "del" som jag, stressade mig.
Men jag försökte tänka: "Det här gör jag för mig själv. Jag kommer också bli så snabb som 70-åringarna sen."

Jag var helt slut i kroppen efteråt, och var tvungen att sätta mig på en uteservering, dricka Coca Cola och läsa om hamstrar.

...sjukt långt det här blev. Men rätt intressant va? Jag tyckte det va kul att skriva om det iallafall. Puss!

onsdag 21 maj 2008

Skolan tvingar mig till våldtäkter.

Har just skrivit klart uppgiften jag ska lämna in om två timmar.
Gick ut på att göra om en Kristina Lugn-dikt till nyhetsnotis. Förlåt, Krissie Cool.


Först svalde jag tvåtusen vesparax

Först svalde jag tvåtusen vesparax
sen skar jag av halspulsådern
sen satte jag eld på håret
sen kastade jag mej huvudstupa
från mitt fönster på åttonde våningen
sen vaknade jag hemma i blommiga
sängkammaren och Kurt
satt vid min sida
och log fåraktigt
och berättade för mej
att allt kommer att kännas mycket bättre
när det blir sommar
och vi får riktigt rå om varann
i Las Palmas

___________________________________


Kvinna hoppade från åttonde våningen - överlevde

En medelålders kvinna hoppade vid tretiden på eftermiddagen, huvudstupa från sitt fönster på åttonde våningen på Mossängsgatan i Göteborg. Ett vittne såg händelsen och tog hand om henne, och kvinnan överlevde mirakulöst.

Det var när vittnet, Kurt, satt på sin balkong och rökte en cigarett som han plötsligt såg ett brinnande stort föremål slängas ut från sin väninnas balkong ett hus längre bort. Han sprang då ut för att se vad som hade skett.
- Det var inget föremål som slängts ut, det var min väninna, berättar Kurt.
Kvinnan hade alltså självmant hoppat huvudstupa från balkongen, satt eld på sitt hår och skurit av sig halspulsådern.
Kurt larmade polis och ambulans, och kvinnan kunde föras till sjukhus inom några få minuter och överlevde mirakulöst. Läkaren fann spår av mycket stora mängder Vesparax, ett ångestdämpande läkemedel, i hennes kropp och polisen har uteslutit att det skulle handla om något annat än självmordförsök.
Kurt tillbringar all tid vid sidan av sin väninna på sjukhuset. På frågan om han sett några tecken på självmordstankar hos sin väninna, svarar han:
- Vi försöker tänka framåt nu, inte bakåt. Vi ska åka till Las Palmas till sommaren.

Någonting att veta.

I mina tonårs-år hade jag en sjukdom. Jag var tvungen, att så fort jag såg något som rörde på sig, svänga min kropp sidledes mot det och lägga huvudets sida på det.


Idag har jag fått hjälp för det. Men får ofta återfall...

tisdag 20 maj 2008

Önskan..

Okej. Nu har jag suttit hela dagen och skrivit det förra inlägget. Att skriva det var väl ingen konst sådär, men ni anar inte hur mycket blod, svett och tårar jag lagt ner på att få det någorlunda lättläst och snyggt!

...om jag nu har slitit så för er, så kan ni väl ändå börja kommentera det ni läser här på min blogg, som ni besöker och trivs i? Jag menar det. Så det får bli slut på detdär "0 kommentarer" i framtiden. Börja nu och här. Kommentera. Annars kommer jag inte tro att jag existerar. Och kanske hela bloggen kommer läggas ner...för evigt, och ni kommer aldrig höra ifrån mig mer?
Just det.

Om ni tycker att jag borde sluta blogga, säg det då. Eller ge mig kritik, så jag kan förbättra mitt skrivande. Gör nåt. Säg nåt.

Jag tycker ju om er.

Ska vi dra utomlands på lördag, baby?

Robert fick ett infall och köpte två kryssningsbiljetter i smyg till utlandet förra helgen.
Himla fint när han får sina infall. Jag skrek lite inombords och satte mig på knä i soffan när jag fick reda på det. Allt detta på grund av lyckokänslor.


Fredrikshavn.
Såhär blev det:















Upp 05:30.
Men man måste ändå klä sig i tingeltangel
och färga ögonlockskanten i svart nyans.
Men akta dig för mig.
Jag är farlig vid denhär tiden.
Och denhär dagen var jag pirrig också. Tihi.
Jag tror att det gjorde mig lite trevligare.



Vadå? Stress? Oro?

Nu drar vi.












Tidig morgon.
Vagnen slår takten till
Anders F's konstnärsskap.
















Jag. är. trött.
För att ni verkligen ska tro mig använder jag massa punkter.
Mellan orden.



Är detta ett slag i magen?
Var finns isjbörnar?
Vad är en isjbörn?
Finns jag?
Vad är meningen?







Vi är i god tid, vi har ett glatt humör och vi har hittat rätt. Ingenting kan gå fel nu!







Eller?

















Vi sitter i lugn och ro och tittar på när folk ställer sig i en lång lång kö, och vi säger: "Vi behöver ju inte ställa oss där, vi har ju biljett och kommer med i vilket fall som helst."
Så vi sitter och degar och plåtar oss själva till det stora fotoalbumet.
Vi kommer tas om hand.
När kön är lagom kort, ställer vi oss där för att i lugn och ro "checka" in.
Vi tror att klockan är lite före halv åtta. Vi ska åka halv åtta.
Då får vi reda på att vi inte ska med denhär båten.
Vi skulle varit med en annan båt som gick för tio minuter sen.
"Fanhelvetesjävlaskit" tänker jag.
Men vi får en ny biljett. Och kommer iväg. Ändå.
Så det gick ju bra.


Två saker:
Vi får åka i typ tre timmar istället för två.
Vi får ingen frukost.
Men vi äter grekisk sallad (med väldigt god fetaost, ooo, som eee så gott) och delar på en fanta.
Jag frågade aldrig Robert va det kostade. Men jag vet att det var dyrt.






















När vi har fått i oss de värdefulla salladsbladen, går vi ut på soldäck. Robert inser att han har glömt sina hundbitna solglasögon hemma. Shoppen på båten kan bara erbjuda lastbilsförar-brillor och flug-brillor. Robert vill va finare än så.















Robert har inte rökt sen nyårsnatten. Han tycker det är bra. Det tycker jag också.
Det tycker far och mor också. Och mormor. Och mormors mor. Och mormors mormors mor.
Och hennes barnbarn.
Och hennes barnbarns barn.
Och hennes barnbarns barnbarns....







Att typiskt Astrid Lindgren-softa.

















Att mer ansträngt softa.





Vi börjar närma oss målet.



Och Robert visar sin brinnande miljöaktivism.






Ja' ba'
"vadå?"












Väl framme i Danmark, får Robert inte nog. Han är tvungen att få klart för sig och mig var Norge ligger.















När vi börjar dra oss in i Fredrikshavn med lätta steg och bara fötter, ser vi plötsligt Blåman. Vi försöker skapa en kontakt med honom, men inser att detta är förmodligen den mest osymaptiska och sura man vi mött i våra dagar. Han vänder oss ryggen.




Vi bestämmer oss för att...inte terrorisera eller
förfölja Blåman.
Mer...visa intresse.













Efter några meter blir jag trött på att gå barfota. Jag bestämmer mig för att ta på mig skorna. Något som Robert blir mycket sur över, och är tvungen att dokumentera.
















Sekunden efter får vi se Blåman igen, och efter lång tids kontaktsökande, får vi äntligen bekräftelse.

...men det är något som skrämmer oss...















Bilden av hans sargade bakhuvud förföljer oss ännu om nätterna.
Och vi försökte under resten av resan att hålla uppsikt och förhindra ytterligare möten med honom.






Men vår reslust och nyfikenhet får oss att glömma honom ett tag.




Vi slänger saker i rör...




Vi pratar med barn och hundar och ler mot gamla tanter...















Vi tar del av den exotiska marknaden på gatorna...


Vi skrattar, håller varandra i händerna och njuter av vår vistelse.

















Sedan får vi syn på Blåman igen!

Vi ser hur han rör sig mot två lekande barn från Bullerbyn.


Vi flyr...










...in till vår Henrik Geni!



Han bjuder på biljard med god dryck och glada skratt. Och berättar för oss om viktiga saker. Bland annat om varför och att alla danska dörrar öppnas inåt.

















Jag vinner, helt enkelt.



















Sen fortsätter vi klappa. Ludna saker.


















Vi ska, som bestämt, bege oss till palmestranden. Den skulle ligga väldigt nära. 200 meter från hamnen, enligt Stena Line. Det gör den inte. Vi kom aldrig fram. Men vi gick...och gick...

Och jag fick ett återfall av Afzelius-fanatism. var tvungen att fotograferas tillsammans med DSB-skylten.















Vi kommer fram till en annan strand. Vi stannar där. Men vi kommer inte ge upp palmestranden.
Känner ni hur sanden strilar mellan tårna när ni ser kornen på linsen?






...gambler boy...och han är min.

















Robert visar bringan

och jumpar i plurret.

Jag badade också...naken.















Sedan börjar det bli dags att åka tillbaka till vårt fosterland. Men innan dess - bearnaisesås i knarkpåse!


Slutsats: Det var en mycket trevlig, rolig, romantisk och lärorik resa. Det känns som att vi blir trevligare mot andra människor när vi är utomlands. Vi pratar med folk. Det är väl konstigt.Vi får se vilket land som får ta del av familjen Kuktjuts välvilja och trevliga stil härnäst...

Puss på er!

måndag 19 maj 2008

Klirr i glaset.

Idag höll jag mitt tal i skolan. Mitt anklagelsetal.
Jag skrev det på tåget på väg upp till Göteborg i morse. Det är så jag arbetar.
Jag var väldigt nervös och stressad. Sprang typ upp till skolan från spårvagnen och satte mig utanför hörsalen och renskrev det. Det var bara jag, pappret och pennan som existerade i min värld. Sen, när det var lite mer än fem minuter kvar tills lektionsstart, sprang jag in på toa och övade framför spegeln.
Ojoj. Nervös var jag. Trött var jag. Och i en timme satt jag och vibrerade med mitt ben under bänken, medan de andra i klassen anklagade och försvarade Rödbypappan, tv-spel, Harvard-föreläsare och 15-åringar.
Sen reste jag mig hastigt och trippade fram till katedern. När jag hade satt mig, slutade jag vibrera med benet och kände mig plötsligt så cool och säker på det jag hade skrivit om.
Så började jag mitt tal om våldsam hunduppfostran. Och jag blev så förvånad när jag öppnade munnen och hörde mig själv, jag hade en bra röst-dag! Starkt pratade jag, tydligt och i lagom tempo. Stakade kanske mig en gång.
Och under tiden jag läste märkte jag att det var ett mycket bra tal jag skrivit, och jag tyckte så mycket om mina egna åsikter. Det var en så skön känsla...

Det är så gott att känna sig bra...

söndag 18 maj 2008

Han säger att jag skulle vara en syren om jag var blomma.

Egentligen borde jag bara sova nu. Eller iallafall gå och lägga mig. Jag är verkligen svintrött, jag är i Skåne och jag tycker det ska bli jobbigt att gå och lägga mig i en 90-säng, långt ifrån min Robbie.
Det är speciellt det där, hur man kan tänka på någon så mycket och ofta. Jamen, att hela tiden ha en person i tankarna, vad man än gör. Att ha lite svårt att minnas utseendet på denne, för att man tycker att han är så vacker. Och att inte riktigt komma ihåg hur hans röst låter, men sedan bli så glad när man kommer på det igen och minns så väl, bara man hör ordet "hej" i telefonen, när man får höra rösten igen.
Det är sånt som gör det mysigt att vara ifrån varandra.

Fast jag skulle vilja slippa att känna och tänka så nu. Hade varit mycket mycket bättre om jag bara kunde ta, se och höra Robert precis nu istället. Men så icke.

Det är fint...att det är vi...helt enkelt. Åeh.

torsdag 15 maj 2008

Men åh!

Varför kan aldrig mina duktig-dagar bli som jag tänkt mig? Varför når jag inte mina välplanerade mål? Jag gick ju liksom upp kvart i åtta idag, helt frivilligt.
Dethär tänkte jag att jag skulle göra idag:
  • gå motionspromenad (lyckades)
  • diska (lyckades halvt)
  • komma på ett ämne till mitt försvars-/anklagelsetal som jag ska hålla på måndag och som jag har väldigt lite tid på mig att göra (misslyckades)
  • komma på om jag ska hålla ett försvarstal eller ett anklagelsetal (misslyckades)
  • sy in/sy om/sy ut några av mina gamla kläder så att de kan se fina ut (lyckades/misslyckades)
  • komma på några låtar, som inte handlar om gudsifrågasättande, alkohol, deppiga saker eller som har svordommar i sig, att spela på min morbrors födelsedagsfest på söndag. Jag ska alltså vara "Underhållare". "Underhållare". Känn på ordet, "Underhållare." Inte fy skam, men...kommer jag klara det? Tur att bror min har en mandolin och kan country. (misslyckades)

Åeh. Dessutom måste jag köpa två saker, som jag inte har nån aning om vad det ska va...

Åeh.

onsdag 30 april 2008

Hur du slarvar bort 8 kr på ett kul och spännande sätt!

Gå till närmaste lilla byaffär, gärna en sådan du brukar besöka och där expediterna känner igen dig.
Gå till kylen och hämta en liter mjölk. Kolla datumet.
Betala med en tjuga och få växel tillbaka.
Köp ingen påse.
Gå ut från byaffären och försök med en hand att hitta det ultimata sättet att hålla en mjölkpaket med en hand, stödjande mot höften. Börja gå raskt (detta förutsätter kanske att mjölkinköpet kombineras med motionsgång).
Ändra greppet om mjölkpaketet.
Tappa mjölkpaketet i asfalten. (Du har nu kommit 5 meter från byaffären.)
Har du lyckats, har mjölkpaketet gått sönder.
Gör om, och gör rätt (om du vill.)

måndag 28 april 2008

Så bra

Tänk vad tre telefonsamtal kan göra.
Plötsligt känner jag att jag är inte sjuk. Jag behöver bara pladdra lite.
Nu ska jag ut och gå i solen och se på människor.
Sen ska jag äta sallad och fetaost med Robbie i gräset.
Jajja, mitt liv är hur bra som helst. Jag ska bara pladdra lite.
Puss!

(P.S. Jag känner mig snygg idag.)

onsdag 23 april 2008

Dagens mest obehagliga bild


Fantombild på killen som jagas, misstänkt för att att ha våldtagit och mördat en 19-årig svenska i Frankrike. Blä. Jag blir mörkrädd mitt på soliga da'n av den bilden. Kolla ögonen, liksom.