Han säger att jag skulle vara en syren om jag var blomma.

Egentligen borde jag bara sova nu. Eller iallafall gå och lägga mig. Jag är verkligen svintrött, jag är i Skåne och jag tycker det ska bli jobbigt att gå och lägga mig i en 90-säng, långt ifrån min Robbie.
Det är speciellt det där, hur man kan tänka på någon så mycket och ofta. Jamen, att hela tiden ha en person i tankarna, vad man än gör. Att ha lite svårt att minnas utseendet på denne, för att man tycker att han är så vacker. Och att inte riktigt komma ihåg hur hans röst låter, men sedan bli så glad när man kommer på det igen och minns så väl, bara man hör ordet "hej" i telefonen, när man får höra rösten igen.
Det är sånt som gör det mysigt att vara ifrån varandra.

Fast jag skulle vilja slippa att känna och tänka så nu. Hade varit mycket mycket bättre om jag bara kunde ta, se och höra Robert precis nu istället. Men så icke.

Det är fint...att det är vi...helt enkelt. Åeh.