En beigerosa kaffekopp och dyr ost.

Det är väldigt skönt att tillbringa lunchtimmen mellan två lektioner på ett café, ensam, och inte anse sig ha något att behöva läsa.
Då börjar jag oundvikligt att lyssna på ljuden omkring mig.
Jag faller in i människors röster.
Och alltid finns det åtminstone ett samtal mellan två väninnor som pratar om kärleken och dess problematiska natur.
Jag tycker om att sitta och lyssna på sådana samtal bakom min rygg. Att höra hur den ene berättar om sitt problem med sin partner, och hur den andre lyssnar och lägger in kommentarer och frågor där det passar sig (jag har ännu inte varit med om samtal där den andre personen lägger in detta där det inte passar sig, men detta väntar jag ivrigt på).
Jag trivs att sitta på café och lyssna sådär. Att bara ta in orden och meningarna och liven runtomkring mig. Det ger mig energi. Är jag vampyr för det?
Jag tillåter mig att inte värdera, att inte bilda mig en åsikt. Jag gottar mig heller inte i andras problem.
Jag trivs med att sitta på caféer och krogar och bara titta och lyssna. Kalla mig ful om du vill.

Ögonblicksvideo.

Sålänge Isis är på besök, behöver vi inte oroa oss för den fruktade Vildkaninen i Kortedala.

Det fina med Matilda...

Idag var ju alltså uppgiften att jag skulle anstränga mig för att se trevlig ut och ha ett "hej-kom-och-prata-med-mig"-uttryck i hela kroppen, när jag hade första dagen i skolan. (Jag kommer hålla på med den uppgiften tills jag känner att jag har lyckats med mitt mål.)
Och såhär gick det:

Jag sitter alltså på en plats i lektionsrummet. Det är långbänk och inte så många i rummet än. En person kommer och sätter sig några platser ifrån mig, men det e lugnt.
Tiden går och folk droppar in. En tjej (låt oss kalla henne T) ger tecken om att hon har för avsikt att vilja sätta sig bredvid mig. Följande scenario och dialog inträffar:

T: Är det le..
M: HEJ!
T: HEJ!
(T sätter sig ner. Frid och fröjd.)

Jamen, jag är väl bara för underbar?

Så var man där igen..

Ikväll är det piss.
Imorgon börjar den nya kursen, svenska språket, och jag ska träffa 20 nya personer som jag ska dela en termin med.
Det är svårt att ta kontakt med folk. Det är svårt när man inte tar kontakt med folk.
Det är svårt att vara bra och trevlig, att vara så som folk lättast tar emot 'en.
Det är svårt att inte klandra sig själv, eller andra.
Och det är så jävla vackert med självkänsla. Ge mig lite mer.

Kanske det räcker med att säga: Jag fixar det imorgon. Jaaah.

Vaka över mig, vänner. Så slänger jag kyssar över cyberspace till er.

"Matilda! Hur gick det med uppgiften idag? Vi är så nyfikna ju!"

Dagens uppgift lyckades. Men Laleh är inte min grej. Nopp!

Morgondagens uppgift:

Ge Laleh en chans.

Klarrt!

Jag är nu 30 högskolepoäng i Litteraturvetenskap smartare! Och jag KRÄVER officiella gratulationer!

Det kändes jäääätteskumt när jag tryckte på "skicka" och mailade in den sista hemtentan. Helt sjuuuukt vad jag har kämpat i en termin! Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv. Fi fan!

Men ojojoj, va det kändes skumt att plocka bort alla böckerna från mitt skrivbord och lägga in i bokhyllan. Jamen, kolla bara:

Men snart ska det komma nya böcker dit och lysa med sin närvaro, jag ska ju bli en termin svenska språket-klok snart också!

Och jag ska göra mig själv så mycket bättre då. Jag ska göra mig mycket gladare och självsäkrare, det är tid för det nu. Jag ska kämpa, jag lovar. Få ska de tysta, ensamma universitetsdagarna bli i vår. Det är sant.

godmorgon (skamset)

Matilda har gjort det igen!
Jag bestämde, jag verkligen b-e-s-t-ä-m-d-e mig för att gå upp när klockan ringde idag (halv tio). Istället låg jag och snoooooozade (jamen, jag vet inte hur många o'n det e i det ordet!) till...tjugo över 11. Jag stoppade mobilen vid mitt bröst, som en liten katt och så fort den började spinna så stängde jag av, och snoooooooozade igen.
Det som inte fick mig att komma upp, främst, var att jag började drömma en dröm, där Robert blev misshandlad (inte så farligt, men ändå...), och de där elaka killarna bara fanns där hela tiden, visste ju inte när de skulle slå till igen! Usch. Det var faktiskt hemskt. Men jag räddade honom ett par gånger genom att vara sådär bedjande och gnällig, e alltid bra.
Men iallafall kom jag på att det nog var bättre att gå upp nu, så slutade ju drömmen. Robert låg ju faktiskt bredvid mig och snusa för fullt, utan svullna ögon och kinder. Så nu är jag uppe, äter apelsin och ska sätta igång med tentan igen, det blir heldagsskrivning idag. Bläh.

För övrigt är det fest, 700 besökare nu! Och ni ska gratulera både mig och er själva! Så sätt igång!
Tjipp!

I väntan på....

Nu när jag tittade på min bakgrundsfärg på bloggen, såg den så dystert röd ut. Rött ska vara varmt och få 'en att må bra. Fast det kanske är en tolkningsfråga.

Åh. Jag inser att jag ligger under tidspress. Jag har skrivit två och en halv sida (av minst tre) på första frågan på min tenta. Frågan lyder: "På vilket sätt gestaltas människans utsatthet i de i kursen lästa dramerna?" Jag har läst dramer som fan nu, hann inte med allt innan. Och det e så hemskt att läsa i replikform, när jag är så rastlös och behöver flura runt på scenen, och inte vara Roll: Matilda. Det spritter i ben och händer när jag läser scenanvisningarna. Första frågan har tagit lång tid att jobba med, kanske för att jag tycker det är så kul.

Så...är det någon teatergrupp här i Göteborg som behöver mig? Jag är villig, kort och lagom bra.

Hockeyfrilla!

Vissa dagar får jag mina små ryck. Det brukar vara när jag känner mig pressad men inte gör något åt det, som i tentamenstider. Då brukar jag fokusera på mitt utseende, som att göra grundliga inspektioner och operationer av mitt ansikte, lägga ner extra mycket tid på ögonbryns-noppande och bli allmänt less på mitt utseende. Ja, som att jag vill förändra något.

Denna gången, för två dagar sedan, föll uppmärksamheten på mitt hår, på knoppen. Det började bli långt, något som jag önskat, men det började också bli tungt och såg allmänt...trist ut.

Så då jävlar åkte saxen fram! Jag brukar sitta och beundra en del tjejers frisyrer, när de har klippt håret i tappar (heter det så, ho-ho, frisyrexperter därute?), håret ser då väldigt luftigt, lätt och tjockt ut (ja, det är sant). Sånt hår vill jag ha.

Så jag tog en lock där, en lock där, en test där och en test där och klippte i olika längder. Vänstra sidan blev jag nöjd med, och då var det svårt att få högran lika bra. Sen skulle jag ju klippa därbak, det var plusmega-svårt.

Och idag ser jag på mitt hår...det ser typ ut som en hockeyfrilla. En av de hemskaste frisyrer som finns. Vad ska jag ta mig till!!!? Oooo, snälla frisör därute i världen, bred dina vingar över mig och ordna upp mitt hår!

Iallafall! Jag sökte på lite hockeyfrillor på internet, för att se vad det var för samhällsgrupp jag nu är medlem i, och kom till en fantastisk sida. Där står allt vi vill veta om Hockeyfrillan. http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/index.htm)

Men vilken är bäst? Berätta för mig!

Det kunde varit jag.....

Lokalpatriotismen rinner.

Ödåkra har ett lag, som vi kallar ÖIF....

http://www.youtube.com/watch?v=Gbvsm_Oliyw

Njutning.

Igår skulle jag börja skriva min sista hemtenta. Det gick inte alls.
Jag ska lämna in den på fredag. Nio sidor. Bläh.

Så jag satte mig på kvällen och spelade James Bond-TVspel. Sen kom jag på att jag skulle bada bubbelbad, det har jag hört att människor gör när de vill unna sig något och behöver slappna av och sluta tänka.
Så jag spolade vatten i badkaret och hällde i bubbel.
Jag klev i.
...jaha? Vad skulle jag nu göra? Jo! Man ska luta huvudet bakåt och sluta ögonen, har jag sett! Gjorde det.... ....jaha, visst, det var varmt och skönt och jag började känna mig som gummi.
Men, min lilla tragiska person blev rastlös istället och började leka med skummet och plaska lite i vattnet, började känna längtan efter en badanka.
Hur länge brukar man sitta i gröten? ...jag satt iallafall i 7 minuter.

Leva.

Det var en mycket speciell natt inatt. Jag släckte lampan fast att jag inte var trött och började tänka. Tankarna ville aldrig ge sig och allt jag skäms över, är rädd för, älskar, vill ha, bara malde och malde i mig. Hjälplösheten inför död fick mig till slut att gråta. Det var en hemsk natt.

Jag kom att tänka på en sång jag skrev för några år sedan, självklart lämnad utan att bli klar. Den skrevs efter en likadan natt som denhär...jag tar inte mer ansvar för den, här är den bara.

"Varje natt när jag släcker alla ljus

och ögonen inte vill förstå det

När inte ens det minsta lilla brus

hörs från livets kokande smet

Då kommer Den fram till min bädd

och slingrar sig och biter i min hals

I vit lakansväv är Den klädd

- rädslan för att en dag

finns vi inte alls.

Jag vrider och vänder mig stelt

och känner en besk andedräkt

Den måste få fånga mig helt

för att sedan försvinna iväg

Men jag vet, den kommer igen

och smeker mig och biter i min hals

I vit lakansväv är den klädd

och den stannar tills den en gång

har skrämt sig mätt.

Snälla, ta mig inte nu

Inte inatt och inte här

Inte nu när allt är mörkt och månen är stolt

Snälla, ta mig inte nu

Snart så skiner solen här

och då ska du bort

när himlen formar vita kattungemoln."

Nu blir det Brutta av mig!

Idag har Matilda banan varit i stan, eller inomhusstan, Nordstan och handlat julklappar till sig själv för julklappspengar.

Det var kul, men en tung trötthet kom över mig på spårvagnen hem efter ett besök i detta läskiga hus där det mesta finns ganska nära till hands.
Här är mina köp!

Förtydligande: (eftersom det har blivit nåt skit med att foton som man laddar upp här blir suddiga! Grr.)

• två par svarta jeans från Bik Bok (den enda affär där mina urkvinnliga former får plats i jeansen) 398:- för båda. (mycket kläder för lite pengar - that's the Matilda-samba!)
• ett par mörkgråa benvärmare från H&M för 39:50:- (detta är ett mycket praktiska plagg. Ha många av dem. Man kan göra byxor som man inte är nöjd med, snygga med dem. Man kan använda dem för att skyla taniga vader. Man kan, förutom att värma benen med dem, värma snoppen eller armarna med dem. De är älskvärda och mycket användbara!)
• en protecting waterproof Isadora-mascara för 99:- från Åhléns (ett måste för den blödiga och lättrörda).
• tre stycken doftljus i dofterna Vine yard, Black cherry och Ocean från Lagerhaus för 12:- sammanlagt.
• ett oranget storljus från Lagerhaus för 39:- (jevvla pris, men det blir så fint i sovrummet!)

Men åååh, va jag blir sur och arg på många av mina kära generationskamrater. Vissa har inte vett att flytta sig när de ser att man...ska fram, utan står och gapar och tittar sådär zombi-likt på 'en istället. Och detta eeeeeeviga skitsnack bakom ryggen som bara inte kaaan undgå mig! Gaaah!

Smart, herr Gris!

En gris med vinterkräksjuka!

Tass-målning

Jag är en Mästare på att bli stressad när jag målar naglarna.
Jag är en Mästare på att måla utanför naglarna när jag målar naglarna.
Jag är en Mästare på att glömma bort väldigt snart efter att jag målat naglarna att jag målat naglarna.
Jag är en Mästare på att förstöra målningen på naglarna genom att bära en varm kopp te och luta pekfingernaglarna mot långfingrarnas undersida när jag målat naglarna.

Finns det nåt mer jag är Mästare på?

God fortsättning, må jag önska er!

Nyårsafton var rofylld och jättemysig att få fira med Robert.
En av de större upplevelserna under mitt liv av lugn träffade mig under ett samtal mellan oss båda, som gjorde att alla de tunga stenarna som stött mot olika delar i min kropp och hjärna, bara plötsligt försvann. Och jag kände mitt hjärta dunka så tydligt och mysigt. Och vips hade ett av mina nyårslöften gått i uppfyllelse, några minuter in på det nya året. Grubblet var över!

Mina andra nyårslöften är att göra Tryggves oroliga mage frisk igen. Han ska få tillbaka sin runda mage med hjälp av lyxblandning, massa hö och grönsaker.
Ett annat löfte är att jag ska börja måla...tavlor. Jag fick två dukar i julklapp och ett stafli av
Robert. Så vad väntar jag på? Ett motiv.

Roberts nyårslöfte är att sluta röka. När jag fick höra det blev jag så glad!
Sista cigaretten tog han på vår balkong när vi kom hem på nyårsnatten, det dokumenterades väl.
Istället för att röka springer han nu runt i vår lägenhet och lagar en massa saker och skruvar i hyllor på väggarna, går upp halv elva istället för halv ett som jag och börjar dammsuga...ah, ni förstår. Min pojkvän har abstinensbesvär.


Dethär året börjar så fint. Jag älskar det. Jag är så lugn. Så mys-lugn. Puss!