Idag var ju alltså uppgiften att jag skulle anstränga mig för att se trevlig ut och ha ett "hej-kom-och-prata-med-mig"-uttryck i hela kroppen, när jag hade första dagen i skolan. (Jag kommer hålla på med den uppgiften tills jag känner att jag har lyckats med mitt mål.)
Och såhär gick det:
Jag sitter alltså på en plats i lektionsrummet. Det är långbänk och inte så många i rummet än. En person kommer och sätter sig några platser ifrån mig, men det e lugnt.
Tiden går och folk droppar in. En tjej (låt oss kalla henne T) ger tecken om att hon har för avsikt att vilja sätta sig bredvid mig. Följande scenario och dialog inträffar:
T: Är det le..
M: HEJ!
T: HEJ!
(T sätter sig ner. Frid och fröjd.)
Jamen, jag är väl bara för underbar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är som jag alltid har sagt: Matilda, hon är det fina i kråksången.
Skicka en kommentar