Rööö.

Jag skulle sova i en säng som jag aldrig sovit i förut, igår natt. Klockan var ett och jag var mycket trött, jag hade ätit en lång middag och gett min mormor två kramar och sedan öppnat tre kartonger med material från mitt liv. Jag bestämde tre platser för tre högar, samt en svart sopsäck som var den svartaste jag kunde hitta i tio-kronors-sopsäcks-rullen. Högarna, alltså: En för saker jag vill ha med mej till mitt nya behagliga liv med den gubbe jag älskar.
En för saker jag vill behålla, men ha i kartonger sålänge, innan jag finner en lägenhet som varar i mer än 4 månader. Det var både saker som gjorde lite ont och saker som värmde och fick mej att le.
Och den tredje högen bestod av saker som jag inte ville packa ner, men inte heller vill släpa med mej just nu, saker som jag gärna vill skänka till människor som har de sakerna på sin önskelista, eller bara vill ha som bokstöd eller hamsterleksaker.
Nu var jag trött och ville bara sova. Men bröstkorgen guppade upp och ner, det stämde inte att inte ha den där sammetslena armen runt magen eller att jag kunde vända mej i sängen hur jag ville, utan att tänka på att min älskling skulle vakna. Dessutom va jag snuvig.
Jag läste iallafall ut min Täppas- (märk väl - jag har lärt mej ett och annat om ä och e!)memoarer från barn- och ungdomen. Allt handlade om styva snoppar, våta vaginor och manchester, men inget ont i det.
Sen somnade jag, i den skånska villagatan och drömde om hårband, ja, det var ett helt köpcenter, i tysk stil med hur många hårband som helst, i alla möjliga storlekar och material!

Jag spred så många fina ord om dej, mina drömmars gubbe i Skåne-land. Jag är så höjderjublandes-stolt över dej och glad i dej. Jag börjar strunta i om jag är fånig eller barnsligt kär, det är så bara.

Jag har skrivit många tecken nu, men visst har det varit fint att läsa? Robert har bara två täcken, och ett av dem är mina. Hah.

Sov gott, vackra folk.