För jag har äntligen något att ta tag i och sjunga igen! ...
...Jag fick en helt otrolig födelsedagspresent av Robert.
Nej, ingen bröstoperation, dock.
Robert hade hållt på med ett "hemligt projekt" ett tag (två veckor sa han att det var). Jag fick bara reda på att det handlade om textförfattande och att han skulle se om han fortfarande "hade det", och att om han avslöjade det skulle det "dö ut", sa han som en äkta konstnär. Så jag fick nöja mig med att bara se hur han satt framför datorn med gitarren och hörlurar och slog på tagnenterna. Jag blev så nyfiken och lite sur, för att jag drog ur honom efter ett tag att andra visste mer än jag om projektet han höll på med. *mutter mutter*
När dagen D var här, den dagen då jag kom ett steg längre ifrån tonårsidiotismen, som började med en lysande röd finne på hakan, fick jag tio röda rosor på spårvagnen hem efter skolan av Robert och bakelser när jag kom hem. Så fick jag min födelsedagspresent, vilket var...
...DET HEEEEMLIGA PROJEKTET!
Häftet innehöll sex stycken översatta/tolkade sånger à la text & musik: Dolly Parton, svensk text: Robert Ekberg, med ett långt skitgulligt, fint, bra förord, där det stod att alla var till mig. Då fick jag en present till, mina ögon blev lite blöta av glädjetårar. Åh, va glad jag blev... Jag tror han har förstått själv hur glad jag är för dem, och hur rörd jag blir varje gång jag öppnar häftet.
Jag är en gurka på engelska och vill inte sjunga på engelska mer än himmavid. Men jag tycker så mycket om countrystuket och de gamla amerikanska folksångarna, och Dolly Parton, så det här var helt perfekt. Så nu har jag suttit och spelat igenom sångerna, det börjar faktiskt låta bra, och jag blir så glad av att spela dem. Språket är så bra och lätt-tillgängligt, Robert är och förblir en textnisse. Gah! Nu behöver jag ord för att beskriva vad jag känner!
Jag blev så glad, Robert. And I love you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar