Anders F Rönnblom.

Jag har tänkt på detta en längre tid, och nu känner jag mig redo att formulera det...

Det finns en diktare, musiker, kompositör, artist, allvetare, som jag har märkt, kan konsten att skildra kvinnoväsendet på ett sätt som träffar mig direkt. Som vanligt kan jag inte direkt beskriva på ett allmänt förståeligt sätt precis vad det är i min känsloådra som stimuleras när han gör detdär. Men det rör sig iallafall om att han målar upp den mest vackra bild av kvinnoväsendet som gör att jag blir så trallandes glad över att ingå i denna hälft av mänskligheten. Det rör sig inte om detaljerade beskrivningar av den kvinnliga kroppen med alla dess ideal, utan om något inre hos henne, eller en liten detalj som hon innehar som får en symbolisk bild av hennes person som gör henne vacker.

Den sång som fick mig att upptäcka och ge Anders F Rönnblom den uppmärksamhet han förtjänar, var denna:

Hon står där inne i mörkret och ser på
En skugga men jag ser henne ändå
Och jag kan inte värja mig
När hon omedvetet smälter mig och mitt stål
Och hon bränner ett hål i min själ,
och jag vet så väl

Att hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk
Hon är blyg, hon är allting på samma gång
Hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk
Hon är rock när jag ber henne vara det
Och det är hon hela natten lång

Hon brottas med en massa hämningar
Och störs av alla nya stämningar
Som rullar runt och täpper till
Och stoppar det hon gärna vill,
men hon vet
Att hon känner sig het i sin själ,
och hon vet så väl

Att hon är varm, hon är skön, hon är honky tonk....

Det var Robert som sjöng den när vi gick i samma klass på Nordiska Folkhögskolan.
Jag insåg då på allvar att han skulle vara den mest fantastiska själ för mig att dela mitt liv tillsammans med. Och jag har rätt, så rätt.

A.F.R. har förmågan att i denhär sången exakt beskriva hur jag känner mig, och allt det jag har inom mig. Men det är omöjligt för mig att beskriva mig själv på det sättet.
I väldigt många av de kvinnor han skildrar i sina sånger känner jag att han beskriver det som finns i mig, men som inte så ofta visas, för att jag är dendär som står i mörket och ser på...