Besviken -> ledsen -> förbannad -> peppad

I september fick jag ett samtal från Helsingborg. Fick ett erbjudande om att spela vid två tillfällen. Det ena var som underhållning på en gymnasieskol-fest. Jag hade andra planer och fick tyvärr tacka nej, han var så trevlig.
Det andra var att spela på Luciagalan på Helsingborgs stadsteater den 2:a december. Där har jag spelat förut och det var fantastiskt. En fullsmockad Stora, på samma scen som Eddie ("Volare") Oliva. Jag blev glad och såg fram mot denna spelning. Arrangören skulle skicka papper inom en snar framtid.
Tiden gick, och gick, och gick. Inga papper, inga mail. Idag mailade jag arrangören och frågade hur det egentligen blev. Fick ett svar en timme senare: Nej, blir inget. För långt program redan. Ska vara spännande skådespelare. Tyvärr. Vi hade inte tid att ge den tid du ska ha.
Happ. Jag blev besviken och ledsen, lite darrig i hela kroppen.
Kände mig hopplös, dålig. Happ.


Sedan blev jag förbannad! Varför hade jag inte fått höra ett enda litet ord om detta?! Vid första samtalet sa han: "Då är det klart, du spelar där den 2:e december." Happ! Kul! "Hm, vad ska jag spela, va kul att leta fram en riktigt bra låt till detta tillfälle! Humbalahumhum!"


Robert höll med. Han tyckte inte heller det var schysst. Så vi blev arga tillsammans. Sånt känns skönt.

Sedan blev jag peppad! Robert är väldigt bra på att peppa.
Jag är inte dålig, jag är bara jävligt otränad!
Jag kan fortfarande sjunga så att armmusklerna spänns och ansiktet förvrids! Happ!

..när man dessutom får se på sin kompis Viktorias Facebook sida att man är hennes favoritsångare, blir man varm i peppet också!





Så nu är allt bra igen!