Klagosång, upplevelser och lite gnäll

Idag var en sådan dag då jag hade önskat att min kamera i mobilen var okej och att jag ägde en sladd till att lägga över foton från den, eller att jag hade med mig min "vanliga" kamera in till stan.

Var i skolan, intensivt lyssnande och engagerad från 10-16 idag. Det var jobbigt, insåg jag på spårvagnen hem, bland skrikande ungar och sura mödrar.

Iallafall, gick jag på lunch mellan 12 och 13. Strosade ner för Avenyn och försökte hitta det kompletta lunchstället. Vek in på en gata och hittade "Café Garbo". Sanningen är den att jag under upptäckten av caféet, intåget i caféet, beställningen av en Bakpotatis med Keso, betalningen och nedslåendet vid ett bord på caféet trodde att caféet hette "Café Carlo".

När jag satt och väntade i över tjugo minuter och trodde mig vara bortglömd, VAR något stressad och lite irriterad, hann jag titta åt både höger, vänster och rakt fram, och såg på väggen framför mig att det fanns målad en siluett, med namnet "Greta", inbakat. Började fundera varför...fann sedan att på väggen till vänster fanns det en massa fotografier på Greta Garbo. Jag förstod att caféet jag befann mig på inte alls hade namnet "Café Carlo"...

Nåväl! Jag fick min bakpotatis av en liten praktikant med blossande röda kinder och tårade ögon. Och jag förstååår inte varför jag alltid ska välja "bakpotatis" när jag är hungrig i november-december. Det är alltid lika dant! Jag tycker ju inte om det! Men det kommer hända igen, när jag ska ut och köpa julpresenter i hets.

Iallafall! ..var denna "rätt" inte alls god. Potatisen var kall, och kesoröran drog mina tankar till tjockt kräk. Va äckligt det lät: tjockt kräk.

När jag hade slängt i mig detta, gick jag raskt upp till skolan igen. Jag gick förbi stadsbiblioteket och var på väg över ett övergångsställ, då jag plötsligt ser en ganska lång herre i svart hatt och lång svart rock. Jag ser honom i ögonen och jag lovar, mina damer och getter, det var självaste Ingvar Oldsberg! Han såg så lycklig ut, och kanske kan detta bero på att han fått ett brev utav min kära som jag inte riktigt vet vad det innehåller, men att han vill ha en av de pennor som tydligen Herr Oldsberg tryckt upp.

Ikväll är det hallon och druvor och doftolja som gäller. Filtar och mjuka byxor med första knappen uppknäppt.

Nej, denhär bilden har ingenting o göra med mitt inlägg, ni kan inte få det till nåt sånt på något vis faktiskt!
Det enda är att jag vid bildens ögonblick (i forna dagar) försöker chockera betraktaren genom att nästan äta en grön mask jag hittade i skogen. Inget politiskt budskap alls. Bara trams!